Söndag
Lasse har rätt om vädret. När vi vaknar ploppar det på tältduken, men det är dropp från träden. En försiktig sol letar sig fram, och det är kav lugnt. Alla grejer åker ut på klipporna till tork, och vi sitter i solen och äter frukost. Vi morgonbadar till och med. Lite mörka moln söderöver inåt land gör dock att vi snabbar på med att plocka ihop våra grejer. Vi kommer iväg ganska tidigt och utan regn, men jackorna har vi på. Det blåser en än så länge svag sydlig vind idag som planerat och vi väljer att försöka ta oss norrut igen när vi kan komma över de två "svåra" passagerna i bra förhållande.
Vi håller oss närmare land på tillbakavägen och jag kör nära kanten för att se mer av det som Höga kusten är känt för. Det är mäktigt att paddla riktigt när de höga klipporna och ta sig in i skrevorna. På några ställen ser jag grottor.
Som vanligt blir det nödvändigt med en kissapaus efter ca en timme. Vi landar på Germundsön, där stranden är väldigt stenig och svår att komma iland på. Boel går strängt taget inte iland, utan står med en fot på en sten och håller sig i kajaken. Men det går. Vi passerar Rotsidan igen. Det är förvånande att sjön har lagt sig så från igår. Nu kan man köra närmare strandkanten även här. Även om det var kav lugnt skulle det nog vara svårt att gå iland, för klipporna verkar hala.
Vi stannar för lunch på Grissleskäret. Där finns en fin sandstrand där sanden är alldeles svart. Det finns också en gammal eldstad med bänkar att sitta på, där vi sitter i lä.
Efter lunch går vi österut mot Högbonden, men bestämmer oss för att skippa besöket där utan fortsätta norrut. Solen blir starkare och det blåser väldigt lite. Vi lägger ihop oss i flotte och jackorna åker av. Sen åker vi norrut i solsken och medvind. Vi passerar Läskären där det bor en koloni av Tordmular (enligt Boel). De kommer i hög fart som spaningsflyg och gör cirklar tätt ovanför oss innan de drar bort igen. Vi stannar till för en kissepaus och hittar en smal passage mellan två skär där det går att komma iland. Det blir inget långvarigt stopp, även om det var fint. Fåglarna luktar inge vidare...
På väg tillbaka hinner vi se lite mer av kusten utanför Norrfällsviken med de enorma klapperstensfälten. Vi har sikte på Ytternäsan igen innan vi svänger över mot Ulvön, med sina karakteristiska röda klippor. Det som är lite annorlunda här uppe är skalan. Man tittar på kartan och det ser ungefär ut som hemma, men skalan är en annan. Det är ca 3 km över från Ytternäsan till Nörrestbuten vid Ulvön, och sedan ytterligare 3 km in till Ulvösundet. Konstaterar senare att vi gjort en dagsetapp på fyra mil. När vi gör överfarten har vi en ökande vind snett bakifrån, så det blir lite skvättigt, men inte kallt även om ena armen blir blöt. Vi räknar antalet båtar vi ser, det är 10 stycken på en yta ungefär lika stor som Kosterfjorden. Ganska glest alltså, för att vara högsäsong.
Ulvösundet är en liten smal passage, och den syns inte förrän man kommit riktigt nära. På håll ser vi båtar komma farande som plötsligt "försvinner". Vi kommer in i sundet och det blir lugnt och stilla. Här inne är det gott om båtar som ligger längs stränderna i hela sundet. Vi väljer enligt guideboken att gå iland nästan direkt innanför mynningen. Det är lite småstenigt på stranden men hel OK att komma iland. Det märks att vi är i lite mer civiliserade trakter, här finns iordningställd eldstad, dass, soptunna och väg in till Ulvö hamn. Solen skiner och vi sprider ut det mesta av packningen på tork.
Boel fixar med middagen och jag pysslar med packningen och står nere vid kajakerna. Plötsligt snubblar jag lite och det hörs ett tydligt "KNAK". Boel tittar upp. "Säg att det där inte var en paddel!" Men tyvärr, jag har råkat trampa på min nya paddel. Eftersom det är stenigt på stranden har vi lagt kajakerna på två grenar och paddeln också. Därför klarar den inte att jag kliver på den när jag snubblar. Det grämer mej otroligt, för jag hade lyckats hitta en perfekt planka på Beijer så jag fick ihop en paddel helt utan kvistar. Nu hamnar den i vedförrådet på Ulvön. Suck! Nu får jag lite nytta av min Epic kolfiberpaddel. Det känns ju bra att man ändå har en bra reservpaddel. En fortsatt tur med en dåligt paddel hade ju kunnat förstöra hela nöjet.
Boel tröstar med en (som vanligt) god middag, och vi får chokladpudding med vispgrädde till efterrätt. Helge ringer och undrar hur vi har det och påminner oss om att vi måste åka förbi Mannaminne på vägen hem. Jag lovar, och Googlar på mobilen för att ta reda på vad det egentligen är jag har lovat. På kvällen går vi promenaden in till Ulvöhamn. Det pågår en "konstutställning" och detta trädet är inte ett träd utan en installation. Kan inte låta bli att funder över varför dom döpte den till "Rött träd". Och hur mår trädet?
Vi går gatan genom byn som kantas av gamla och vackra hus utmed vattnet. Vi passerar kafeét som har en mycket liten separat bod med två bord för dom som vill äta surströmming. I bortända ligger lite moderna byggnader med ett hotell och några restauranger. Senare på kvällen hör vi att de spelar livemusik. Vi upptäcker att här finns minsann också "storsjöodjur".
Tillbaka vid tältet får vi en fantastisk solnedgång.
