Måndag
Lätt sol på morgonen inbjuder till ett morgondopp. Det är några småfiskar vid klipporna där jag badar och dom verkar inte ett dugg rädda och flyttar inte på sig när jag kliver i. Några dimslöjor drar in genom sundet och det blir så småningom lite disigt.
På morgonen har vi en diskussion om huruvida vi skall promenera in till Ulvöhamn och fylla på vatten och proviantera. Jag tycker det känns onödigt att bära vatten fram och tillbaka när vi ändå skall passera förbi på vägen ut. Men vi såg å andra sidan inget bra ställe att komma till med kajakerna. Till slut tar vi kajakerna, det måste ju gå. Jag går iland på båtklubbens brygga (PRIVAT!) och Boel hittar en liten sandplätt bredvid. Vi fyller på vatten och handlar mer mysli och bröd. Samtidigt kommer båten Ulvön och lämnar av en massa folk. När vi står och skall betala känner jag att jag nog inte luktar så gott. Det är sandalerna som luktar värst. De blir nu portförbjudna i kajaken, och får åka med på akterdäck där reservpaddeln lämnat en plats ledig.
Vi fortsätter sedan genom sundet. På stranden ser vi ännu en installation. En stor nästan kubisk sten har någon målat vit med prickar på så att det ser ut som en jättestor tärning. Undrar vad dom kallat den installationen? Ute ur sundet svänger vi norrut. Vi paddlar bitvis nära kanten för att komma inpå klipporna. Dimman tilltar och jag börjar fundera på hur det skall gå med den överfarten vi måste gör mot Skrubban. Strax innan nordänden på Ulvön ser vi nästan inte Väster-Värnsingarna som är en km bort. Därifrån över till Skrubban är det ca 4 km.
Men samtidigt som vi rundar udden så kommer plötsligt solen. Vi glider in mot Sandviken för att äta lunch och dimmor och moln är bara borta. Helt plötsligt! Vi siktar på den bortre änden av stranden. Vi hinner inte riktigt kliva iland förrän de kommer en kille springande och säger att jo, han har paddlat kajak, men nu har han sålt den, fast han är bra sugen på att köpa en ny. Vi står och pratar en stund och håller förståss med honom om att han nog borde köpa en ny kajak. Han tittar förtjust på min paddel och känner lite på den. Jag kan inte med att säga att det är reserven.
Sandviken är ett kulturreservat där man bevarat och restaurerat de gamla fiskebodarna och nu hyr ut dom. Efter lunchen går vi en vända och ser oss omkring innan vi fortsätter. Nu skiner solen, det är varmt och gott och vi ser bort till Skrubban. Dit ska vi eftersom Skrubban är känd för sina branta lodräta klippor. Boel konstaterar att jag nog paddlar lite fortare med reservpaddeln och det är jag beredd att hålla med om. Men jag får ganska fort känning i axeln.
Det är en sån känsla att paddla alldeles nära intill kanten! Vi har antagligen tur som har så bra väder att vi kan komma ända intill och klappa på klipporna. Vi tar det lugnt och snirklar längs kanten innan vi paddlar in mot Trysunda. Det blåser lite mer nu. Vi har börjat förstå att det ofta blåser som mest fram på seneftermiddagen här, som en sen sjöbris.
Trysunda är också det ett gammalt fiskeläge. Vi går iland och köper glass, sen går vi en promenad genom fiskeläget och hamnar i slutet på vägen vid ett litet fiskemuseum inrymt i en gamma sjöbod, med några gamla båtar upplagda utanför. Där fastnar vi en bra stund. Även om det inte är jättestort så är det en hel del intressant och se, bla gamla tidningsurklipp, gamla motorer och bilder. Det är gratis men sitter en sparbössa vid dörren, så vi lägger varsin peng i när vi går. Tänk vilken tur att det finns alla dessa människor som bemödar sig om att bevara.
Vi går tillbaka till kajakerna och svänger höger när vi kommit ut från hamnen. Vi siktar på Rödskateudden som är rekommenderad lägerplats. Den gör verkligen skäl för sitt namn. Här är vi inte längre ensamma, men det finns gott om små fina sandstränder och vi väljer en egen. Längst ut på udden finns ett vindskydd, och vi ser att det ligger en ensam kajak där ute.
I viken utanför har en segelbåt utan mast ankrat. Vi såg samma båt inne i Ulvösundet igår. Vi funderar på om det är nån lokal variant, att man använder sällan seglen, men en segelbåt kanske är bekvämare än en motorbåt. Alltså köper man en segelbåt men struntar i att sätta på masten, eller? Senare på kvällen pratar vi med en kille som ligger i en liten motorbåt strax bredvid oss. Han har varit och seglat regatta på Ulvön några dagar tidigare, och det har varit riktigt skitväder. Båten som ankrat utan mast råkade illa ut och tappade masten under regattan. En kombination av dåligt väder, otur och oskicklighet, som han uttrycker det. Det förklarar ju kanske lite av det vädret vi hade i början på turen, eller snarare sjön som låg kvar.
Vi får en fantastisk kväll i solen. Medan vi äter middag kommer en ensam kajak glidande söderut på vattnet. Efter maten går vi en promenad ut mot udden, vi tänkte vi skulle se om den ensamma kajakpaddlare ville ha lite äppelpaj till efterrätt. Men det måste varit han som paddlat förbi förut. Synd för honom.
När vi senare på kvällen diskar, kommer ett gäng tjejer gående längs stranden. Iallafall den ena av dem paddlar, så vi blir stående länge och pratar. Hon har en Icefloe som är över 20 år gammal, men som fortfarande är favoriten. Boel fastnar för det, tänk om man fortfarande kan vara lika glad i sin kajak om 20 år. Det är en upplyftande tanke.