Ekra Gassebol Frykerud Värmland Sverige Europa Tellus Vintergatan Universum

Per Arne?... Vart blev du av?....... Vi kommer ju nu…..

Och trots den ”något” förändrade konstellationen så var vi hjärtligt välkomna hem till Per Arne på Tomasjordveien i Tromsö. Och inte nog med att han hade skickat iväg halva familjen så att vi skulle få plats att sova, han dukade dessutom upp en jätte middag med grillat kött av alla modeller o korv o godis o pilsner osv.

Och läget kan man ju inte klaga på, perfekt kvälls sol och utsikt över hela Tromsö centrum. Förresten, kvällssol o kvällssol, när solen aldrig är i närheten av att ens nudda fjällen på natten så är väl det mer ett hypotetiskt påstående.

Sen slog det oss att baksidan av ”Real Turmat”, den frystorkade maten som vi uppskattade så stod det ”Tomasjordveien, Tromsö”, Hmmmm, är inte vi just där??? Och då visade det sig att själva fabriken låg en bit längre bort samt att en av Per Arnes barn gick tillsammans med en vars far hade just ”Real Turmat”. Snacka om att världen är bra liten ibland. Så nu ser vi fram mot nästa gång dom har ”fabriksutsalg”.

 Och efter att ha spanat in utsikten en gång till så slängde vi oss över den nygrillade maten och framför allt den ”Gôr goe norske pilsen” som ju är bryggd på världens nordligaste bryggeri i Tromsö.

Dagen efter så sov vi extra länge och sen gav jag mig iväg för att byta mitt bak däck också precis som Morten o Tessan gjort tidigare. Jag hade ringt och kollat och det skulle funka att byta på MotoSpeed / BMW i Tromsö. Men när jag kom dit visade det sig att dom behövde demontera däcket och åka iväg med det för att skifta på annan plats. Så jag tog mig en promenad och då kom Aste ikapp mig så vi letade upp en mack så att vi fick oss lite frukost medans vi väntade på däckbytet. Vår käre värd sov fortfarande men vi hade gjort upp att vi skulle träffas nere på stan senare när hade vaknat.

Och väl nere på stan så hann vi knappt parkera förrän det dök upp en nitisk parkeringsvakt och skulle lappa våra cyklar. Han ville dessvärre inte berätta var vi skulle placera parkeringsbiljetten på hojarna utan att någon annan kunde ta den. Så vi föreslog att han kunde hålla i biljetterna, ställa sig framför cyklarna så skulle vi fota honom. Men då blev han väldigt nervös och visste inte vart han skulle ta vägen. Så efter en stunds diskussion så försvann han skyndsamt från platsen och vi stoppade våra p-biljetter i fickan och gick ut på stan.

En del, ingen nämnd ingen glömd, kanske inte är riktigt lika ”shopping” benägna som ”vissa andra” men då kan man ju ta igen sig med lite lektyr så länge. Varför inte läsa om hur man åker motorcykel till Nordkapp.

Sen vinkade vi adjö till vår värd och den äldste sonen och for vidare med siktet inställt på Lofoten. Och vid färjelägret såg vi att det antagligen brukar blåsa här ute. Morten berättade något hårresande historia om ett stenhus i yttre havsbandet där taket som var byggd av stora stenblock vid en storm blev konverterat till cab. Och mindre byggnader som inte var fastborrade i berget såg ut som nedanstående, ett par rejäla rep eller vajrar över taket och ett par 10 tons sten som motvikter.

Och här skall vi snart borda färjan som skall ta oss över till Senja med dess raketbas och valsafari som vi hoppades hinna med. Men vi visste att det kunde bli trångt om tid eftersom vi skulle träffa Mortens Kajsa med barn på lofoten några dagar senare. Och vi hade ju fortfarande ganska lång kvar. Sen funderade vi på om det skulle gå att besöka raketbasen, det vore också kul. Men sen visade det sig att dom hade haft en raketuppskjutning dagarna innan vi kom så det blev inget. Och valsafarin passade inte heller riktigt in i tiden. Dessutom var ”se val garantin” av det slaget att ”vi garanterar att du kommer att se val, förr eller senare”. Nu var det så att dom flesta fick se val vid första turen men om inte så fick man åka på nästa tur vilket vi knappast skulle hinna.

Och en rejäl glass är ju aldrig fel, så det fick det bli på nästan varje färja. Vi hade ju helt underbart väder, nästan helt vindstilla och strålande sol. Nästan lite väl varmt men det får man stå ut med.

Sen hittade vi ett helt underbart litet övernattningsställe. När man skall ringa sent och fråga efter övernattning med folk i nord Norge så är det väldigt bra att ha med någon som kan språket fullt ut. Och stället vi hittade var ”Torsken” som var ett helt underbart litet fiske camp längst inne i en av fjordarna på Senja. Stället hette ”Eidebrygga, Robu fiske camping”. Och gott om fisk var det. Jag och Morten fick äntligen testa våra fina spön som vi köpte i Brunflo på vår väg norrut. Och snacka om att det nappade, på de 3 första kasten fick vi fisk på varje kast.  

 Men vi ville ju ha lite större fisk så vi hyrde en liten båt och for rätt västerut, typ mot Island, rätt ut på atlanten. Och här är jag väl på gränsen till nirvana. Klockan är 00:00, havet är spegelblankt och solen värmer i ansiktet. Och skallen är helt fri från armeringsjärn, täckskikt och knäcklängder. Gôtt mos.

 (Och här har jag bevisligen min kamera med alla bilder från Nordkapp osv.)

 Och fiskar fick vi. Stora som rackar'n och några konstiga som vi kastade tillbaka. Men stolta var vi när vi plockade upp fisk efter fisk. Och Aste var också i sjunde himlen efter att ha kört båten.

 Så vi grovrensade fiskarna där ute och då var vi plötsligt inte helt ensamma längre. Jag vet inte hur fiskmåsarna visste att vi var just där just då men dom var snabba att ta allt renset. Sen var dom borta lika snabbt som dom kom. Men här ser man att vi har kommit lite längre söderut från Nordkapp eftersom solen nuddar horisonten vid midnatt.

 Sen när vi kom in till kajen framåt ett halv två så kom innehavaren ner och hjälpte oss att rensa riktigt. Jag hade ju grovrensat ute till havs och då skurit bort huvudena vilket jag sedan kom på var helt fel. Men jag får väl skylla på at det var flera decennier sedan jag senast rensade stor torsk. Men nu fick vi fisken filéad och klar att slänga i stekpannan.

Sen gick vi in till vårt rum och Morten stekte färsk fisk som vi lade på bröd med smör och åt med mycket god aptit. Det var supergott med nyfångad fisk kl 2 på natten.

 Sen på morgonen fick vi lite brott att hinna till färjan som skulle ta oss till nästa ö men man var ju bara tvungen att stanna och fota lite. Vilka vägar och vilka vyer… Här står jag och Bamse o stilar och…

 ..gör Morten sammaledes. Med den helt underbara fjorden och dalgången i bakgrunden. Färjan skulle vi nog hinna med ändå. Det värsta vara att vägen från Torsken hade varit så fin så man skulle gärna ha kört den fram och tillbaka ett par gånger till. 

 Och som vanligt blev det lite fika o glass på båten. Samt lite kollade av e-post, nyhetsläsande samt lite koll på kartorna vart vi skulle när vi kommit iland.

Och väl iland så hittade vi ju ett helt underbart lunch ställe. Lite likt stället där dom spelade in ”The man with the golden gun” med Moore. Lika ljus o fin sand och med fantastiska berg runt om. Och horisonten öppen ut mot Island och Grönland.

Så det var bara att plocka fram lite Real turmat, sätta på vattnet och se fram emot en go stund. Jag tror att jag här åt den goa lappskojsen eller om det kan ha varit ”Kylling med sur söt sås”… Jo, jag vet, men dom säger så i vårt västra grannland. Sur söt, inte söt sur. Det är ett lustigt folk dom där Nordmännen.

 Som sagt vad, ett lustigt folk dom där. Vi andra njöt ju av solen, värmen och den fina platsen men vi insåg ju att vi befann oss på 69-70 breddgraden vilket tangerar Alaska på nordsidan, eller ligger en bra bit norr om Berings sund. Anchorage i södra Alaska ligger ju nere på 60 breddgraden och till och med där är det kallt. Så oberoende av golfström och allt annat så behöll vi våra kläder på men vår morske Nordmann slängde av sig allt och dök ut i vattnet. Sen hade han fräckheten att bedyra att det var ”ganska skönt i vattnet….”

 Sen åkte vi på utsidan av Langoya men hade lite svårt att hitta bra boende innan vi skulle ta oss över till Lofoten. Men till slut hittade vi ett ställe som egentligen var fullt, dom hade bara några ”skuffen” kvar i service byggnaden…. Och det var dom bästa rummen hitills. Superstort och fräscht med tv o allt. Sen gick vi och åt på en närliggande restaurang som var byggd inuti en gammal valfångare eller fiske båt. Det kostade lite mer än Real turmat men jädrar vad det var gott. Sen somnade jag som vanligt i soffan vilket tacksamt förevigades av medresenärerna.

 Och som vanligt vaknade jag ett par timmar före dom andra, jag hittade då ett slang på utsidan och med lite diskmedel och en svamp så gick det att få Bamse lite renare än tidigare. Sen vaknade Morten och fick lite fason på sin Ducce. Och det syns väl på bilden att våra cyklar blänker lite mer, eller?

Sen bordade vi färjan som skulle ta oss ut till Lofoten. Detta skulle bli mitt andra besök på ön med motorcykel (Tidigare tur finns under 2002 eller 2003). Vi hade även varit där och cyklat med Kajsa o Morten en gång i forntiden men det är nog preskriberat redan. Men varje gång slås man av den helt övernaturligt vackra naturen och scenerna som utspelas framför en. Det var nog tur att inlandsisen som försvann från Norden för en 10 000 år sedan aldrig fick tillfälle att slipa ner Lofotens berg. Tänk om Golfströmmen hade haft effekt att värma upp hela Norden, då skulle vi kanske ha haft lika fina berg i Gassebol….

Och färjeturen ut bjöd hela tiden på nya underbara vyer över Lofoten.

 Sen var det bara att ge sig av från färjan och ut på Lofoten. Lite svårt att koncentrera sig fullt ut på körningen när man hela tiden vill titta vid sidan av vägen. Men med klarblå himmel och rejält varmt så var det bara gött.

Sen tänkte vi att vi skulle hitta ett lite rejälare boende eftersom Kajsa och barnen skulle ansluta i Svolvaer så vi var och kollade lite olika ställen innan vi hittade en bra lägenhet nere vid hamnen och med gott om plats och många rum.

Svolvaer är ju en underbar liten pärla med museer och fiskeläger. Det kan bara vara svårt att få någonstans att bo under högsäsongen så vi hade nog bra tur när vi fick ett sånt fint ställe.

 Kajsa skulle inte komma för än senare så vi han med lite käk på torget och några välförtjänta pilsner. Och i den goa värmen så var det ju semester stassen som gällde. Det var väl ungefär här som jag började packa om i mina väskor och insåg att min bättre kamera var borta. Så jag packade om ett antal gånger till men någon kamera dök inte upp. Här måste nog medges att jag kanske yttrade några mindre väl valda ord men på den kameran låg ju också alla bra bilder från Nordkapp och de bästa bilderna från resten av resan.

 Men jag insåg att den var borta frågan var bara vart den försvunnit. En gång på resan, tror det var på Senja, så hade jag upptäckt när vi stannade att toppboxen var öppen så antagligen har den hoppat ur och låg i något dike… Utefter den ca 100 mil långa sträckan mellan Torsken och Lofoten. Eller också hade jag glömt den på fastlandet före Lofoten där vi sov i Strand vid Sortland.

Sen drog vi över till Marin museet med illrar, sälar och allehanda konstiga djur. Dom hade krabbor stora som ordinära bubbelpooler och ”Breiflabbar” stora som hundar. Efter ett tag fick vi också kontakt med Kajsa, Jonas och Emma som kommit med flyg till Bodö och sedan hyrt bil för att ta färja ut till Lofoten. Morten hade ju bokat en rejäl bil som skulle stå klar när dom klev av flyget men någon bil fanns det ju naturligtvis inte. Så med ren tur lyckades Kajsa hitta den antagligen enda lediga bilen som fanns i Bodö. Men allt löste sig och vi återförenades på Lofoten.

Sen hade Morten nämnt något om ett bra galleri strax intill Lofoten Akvariet så jag betalde och gick in på ”Galleri Espolin” som visade verk av Kaare Espolin Johnson. Och det var en mycket fascinerande utställning av en man som tecknade av och dokumenterade de extremt hårda livsvillkoren utefter Norska kusten i början på seklet. Verkligen ett gripande konstnärskap.

Och Morten som hade lovat Jonas och Emma lite fiskefänge gjorde ingen besviken. Efter att dom bara hade fått småfisk från kajen så hyrde dom en båt på kvällen och gav sig ut och gissa om det var en stolt Jonas som kom hem på kvällen med egenhändigt fångad fisk…

Och ytterligare en kväll fick vi njuta av nyfångad smörstekt fisk på Nors Kneip limpe. Och lika gott som vanligt var det.

Sen dagen efter skulle Morten o Kajsa o barnen dra vidare till Henningsvaer så jag tänkte ta en rundtur runt Lofoten. Om inte annat så för att knäppa den obligatoriska bilden vid Å på Lofotens sydspets. Aste o Tessan skulle också åka vidare för att eventuellt hinna med Trollstigen och lite annat på sin väg hemåt så jag hängde på dom till färjelägret där dom skulle åka på färjan ner mot Bodö. Detta var den första dagen på länge med lite regn o rusk men det gjorde inte så mycket. Och efter at jag lämnat Aste o Tessan tänkte jag också hinna med Tele/Radio museet som ligger vid Å. Men först fick jag vinka av AoT och önska dom ”Go tur” söder över.

 Och fortsättning följer på "Nordkapp 2006, del 3"