Ekra Gassebol Frykerud Värmland Sverige Europa Tellus Vintergatan Universum

Och dom fick en gôr go tur söderöver och hann med både Geiranger o Trollstigen.

Och jag hann ända ner till Å och fick se ”Norsk Tele museum” från utsidan. Jag hade väl egentligen hunnit se det också men jag hade stämt möte med Kajsa o Morten på Vikinga museet där jag ville lägga lite mera tid.

Och det tar ju lite tid att förflytta sig på Lofoten eftersom man vill stanna och fota efter varje krök. Den ena scenen är bara så mycket bättre än den andra. Och det spelar ingen roll om det är sol, regn, dimma eller storm. Landskapet i sig är alltid så fantastiskt dramatiskt hela tiden.

 Och efter att ha stannat till i Leksnes och provianterat lite så åkte jag till rendez vous med familjen Onshuus på Vikingamuseet i Berg.

 Just här låg det på vikingatiden ett hövdingehus som antagligen så ut precis som det dom har byggt upp igen. Museet isig är helt otroligt och här kan man tillbringa många timmar i smedjor och bland djuren. Emma verkar också ganska nöjd efter att ha varit borta från sin pappa i en vecka, Ja, Morten verkar inte heller helt missnöjd.

Inuti vikingahuset är det inrett och uppbyggt ungefär som det kan ha sett ut för ca 1000 år sedan när vikingarna bodde där. Ett besök rekommenderas varm.

(Sen har dom en fin souvenir shop som har det mesta ifråga om böcker, kläder och inte minst knivar vilket jag erfor när jag var här förra gången. Jag stod då och pillade på ett fint knivblad som var smitt i museets smedja då jag naturligtvis skar mig rakt över handen varvid blodet dröp ganska friskt. Omedelbart hoppade det fram en 3-4 söta unga norskor från receptionen och skulle hjälpa mig att stilla blodflödet. Det hela slutade lyckligt med att jag fick ett bra knivblad till Malin att göra en kniv av, ett rejält bandage samt ett kärt minne från Lofotens Vikingamuseet.)

Och efter att vi hade skiljts så skulle Morten o Kajsa stanna kvar på Lofoten en natt till för att åka ut på Kabelvåg. Jag däremot hade stämt träff med Malin på ett boende i Bodö. Jag tänkte också att jag kunde ta landvägen upp runt Narvik istället för att ta färjan direkt från Lofoten. Jag hade då dels chansen att svänga förbi där vi övernattat i Sortland för att kolla så att jag inte hade lagt ifrån mig kameran där. Och dessutom kunde jag ju ta en tur till Krigsmuseet i Narvik. Jag har varit där en 2-3 gånger tidigare men det är alltid lika intressant att se utställningen och senast jag var där så var det efter en brakmiddag med Kajsa o Morten för många år sedan där jag ”Skålade snabbare än min egen skugga” enligt mina med ätare. detta i sin tur innebar att jag kanske inte hade fullt utbyte av Musée besöket senare på natten.

Men sent om sider kom jag fram till det bokade rummet på en adress i Bodö. Jag hade då åkt ca 60 mil från Lofoten. Här skulle jag då invänta Malin som åkt hemifrån två dagar tidigare för att ansluta till oss i Bodö. Vi hade hörts på telefon dagen innan när Malin var i Östersund eller nått och jag meddelade vart vi skulle bo. Så när jag kom fram så gick in och hämtade nycklarna till vårt rum och när jag kom ut igen så stod Malin där…..  Snacka om tajming, jag från Nordkapp och Malin från Gassebol också skiljer det ungefär 5 minuter i ankomsttid.

Dagen efter skulle Kajsa o Morten o Barnen komma till Bodö från Lofoten. Dom hade då bytt så att Kajsa skulle göra Ducce söderut tillsammans med mig och Malin och Morten skulle ta flyget hem till Holmestrand med barnen. Så jag och Malin tog en fridag från MC åkning och gjorde Bodö. Vi började med att gå på Norsk Luftfart museum vilket var helt otroligt intressant. Det kan rekommenderas varmt för att som är det mista intresserade av flyg, teknik eller bara historia. Museet i sig är byggd som en gigantisk liggande propeller och i navet ligget det gamla flygledartornet från Bodö Lufthavn. Vilket man kunde gå upp i… 

Och sen kom då också familjen Onshuus, lätt fördröjda eftersom en bogport gått sönder på färjan och alla fick "backa av”. Nu hade vi också bokat om boendet så att vi hade en stor lägenhet till vårt förfogande. Det var ett riktigt kanonboende. Jag fick dessutom tillfälle att skölja av Bamse lite resdamm innan dom kom. På Lofoten bodde jag med Kajsa o Morten en natt på ute på Kabelvåg i ett stort hus där det även fanns en konsthandel med galleri. Och där hade dom många fina saker.

 Där köpte Emma en present till mamma Kajsa och Emma tyckte att jag skulle köpa en likadan till Malin men jag sa att jag inte trodde att Malin skulle uppskatta den så mycket om den kom från mig. Då tog Emma sina egna pengar och köpte ett jätte fint glas smycke till Malin och gissa om hon blev glad. Malin har det nu var och varannan dag och det är riktigt fint. Vilket naturligtvis aven Kajsas och Emmas också är.

 Efter att sedan ha tillbringat kvällen i Bodö och smörjt kråset på en kanon restaurang så åkte vi vidare söderut. (Kyparn på restaurangen tyckte att jag och Morten var väldigt gentlemannamässiga när vi erbjöd oss att gå hem och lägga barnen så att Kajsa o Malin kunde stanna kvar och dricka upp kaffet och vinet i lugn och ro. Men flickorna genomskådade oss genast och insåg att det var nog fotbolls VM på tv’n ungefär samtidigt…)

 Morten åkte med oss söderut några mil till Saltstraumen innan han skulle åka tillbaka till Bodö för att flyga hem. Men saltströmmen var värt ett besök. Det går stora svallvågor när hela fjorden skall ömmas och fyllas på med miljontals kubikmeter vatten två gånger per dygn. Ett riktigt läckert skådespel och en plats där folk har fiskat i urminnes tider eftersom det drar till sig mycket fisk.

Sen fortsatte jag, Malin o Kajsa den underbara kustvägen förbi Svartisen  glaciärer och ner förbi Nesna och Namsos. Och vart vi än for så var det superfina kurviga vägar och otroliga natur scener. Och många färjor blev det…

 Och Bamse trivdes som fisken i vattnet på de Norska kustvägarna. Jag hade kört med AirHawk sittdyna ända hemifrån. Jag var ju inte riktigt säker på att den funkade men det fick jag reda på när jag for dom 60 milen från Lofoten till Bodö. Jag började plötsligt få träsmak i baken och jag fattade inte varför. Men sen insåg jag ju att jag hade fått punka på min sittdyna. Men jag köpte ett cykelslang lagningskit i Bodö och lagade dynan så nu verkade den behålla luften igen. Jag fick iaf ingen träsmak mer.

Sen hittade vi en mysig liten hytta på Nesna och det visade sig senare att Aste o Tessan bott i samma hytteområde några dygn tidigare. Och det var antagligen min tur att stå för maten så här är det framdukat och färdigt att äta….

 Fina vyer, bra vägar och bra placerade ”snuplasser” strax innan havet tar vid.

 Och läget på hyttan är det ju svårt att klaga på. Och från hyttan hade vi bara några hundra meter bort till färjelägret där vi skulle ta färjan vidare nästa dag.

 Vidare till Sandnaessjöen. Och när vi kom fram till färjan så visade det sig att vi inte var riktigt ensamma. Redan dagen innan hade vi blivit omkörda av ett antal BMW cyklar. Men när vi kom fram till Nesna så var dom som bortblåsta. Men nu viste vi vart dom tagit vägen.

 Dom stod före oss i kön till färjan. Det var ca 25 cyklar och alla var BMW från England och Skottland och samtliga ingick i ett ressällskap som hade åkt Norden runt. Så ett tag tidigare hade dom varit i Karlstad som dom tyckte var en trevlig stad. Men dom hade lite problem. Dels så fattades en kille som antagligen kört vilse någonstans i Norden, men lite svinn får man ju räkna med. Men många av dom hade problem med GPS som hade gått sönder eller slutat fungera. Men dom var kanske inte vattentäta eller nått. Jag har aldrig haft problem med någon av min Garmin GPS. Men det var himla kul att gå runt och spana in alla olika cyklar och hur dom hade utrustat dom. Nästan alla var helt nya eller bara något år gamla BMW R1200GS och RT och någon Adv.

Sen när vi fortsatte på nästa ö så började Kajsa vingla framför mig och titta vid sidan av vägen och vad stod det där om inte två bamse stora älgar. Och fastän dom stod en bra bit från vägen så var dom gigantiska.

 Och om vi räknade rätt så var det minst tolvtaggare båda två. Men som vi säger hemma: Bättre en älgfärs köttbulle i frysen än en tolvtaggare i framhjulet.

 Sen var vi lite i valet o kvalet vart vi skulle åka och hur men efter lite funderande bestämde vi oss för att sikta in oss på att åka till hyttan i Trysil. En ganska lång etapp men skulle det bli för jobbigt så fick vi väl stanna och sova över någon stans. Så efter Namsos så drog vi på utsidan av Trondheim över Flakk o Strand och vidare mot Röros. Och när vi stannade vid Femund camping för en förstärkt fika så träffade vi ju naturligtvis på Björn Daeli. Vi brukar alltid hitta någon känd person på våra turer och denna var inget undantag. Och stärkta av kaffe o kaka så var det inga problem att orka ända fram till Hytta. Och det var verkligen skönt att komma till ens eget på något vis. Kändes lite som hemma. Så där kosade vi oss och förberedde oss på nästa dag och turen till verkligheten. Semestern närmade sig obönhörligen sig sitt slut.

 Dagen efter gjorde vi sällskap en bit söderut innan vi vinkade adjö till Kajsa som hade en lång tur hem till Holmestrand. Jag och Malin hade en lite kortare tur hem till Gassebol. Och när vi kom hem satt som vanligt alla kissemissarna och väntade på oss. Och solrosorna som oss ovetandes vuxit upp bakom växthuset där vi tippat alla uppkrattade skal som låg kvar under fågelborden efter vinterns utfordring.  Inte helt fel att vara hemma heller.

Problemet nu är ju bara att alla underbart perfekta bilder jag tog på Nordkapp med mig och bamse är borta. Jag gjorde förlustanmälan i Bodö och jag har e-postat ”NRK Radio Nordland” men någon kamera har jag inte fått tillbaka än. Så det finns väl bara ett sätt att åtgärda det hela, jag får åka tillbaka snart igen. :-) Vilken otur....

Så totalt blev svängen upp till Nordkapp på ca 528.8 mil. Så det är väl bara att ladda för en ny tur snart....