Utby – Röe Sandvik runt Orust i midsommarveckan

Söndag

Vi startade hemma hos Boel på söndagen. Vi körde ner kajakerna till vattnet och lastade ur bilen. Hur skulle alla dessa grejer på plats i två små kajaker?

Före och efter packning.

Men det gick, och det var inte ens riktigt trångt i kajakerna heller. När vi var precis färdiga började regna lätt. Vi körde hem bilen, samtidigt som regnet tilltog. Vi passade på att äta lunch och dricka kaffe, och plötsligt var regnet slut. Promenad ner till vattnet. Jag hade inte satt på mitt nyinskaffade transportkapell, utan bara krängt över det vanliga, men det var inte så mycket vatten i kajaken som jag befarade. Snabbt i och iväg.

Lasse hade fått det vattentäta huset till kameran, så den låg parkerad på däck för att vara lätt åtkomlig. Det blev en bild med den nya bron över Sunningesund. Det här blir en liten exposé över broar under turen.

I lätt medvind drog vi iväg söderut på insidan av Orust.  Första fikapausen blev vid Tjällholmen, där vi hittade en liten vik där vi fick lite lä. Lite snålblåsigt när man inte satt i medvinden, men det började ljusna och solen tittade fram.

Vi fick för oss att vi skulle gå på insidan av öarna utanför Resteröd ungefär, för där skulle det vara så vackert. Och det var det också, men samtidigt mycket grunt. Vi fick gräva oss fram med paddlarna i gyttjan när vi tog oss under gångbron till Strande ö. Men det var bara en kort bit, sen gick det bättre. Vi gick dock ut igen.  Inte mycket båtar ute trots hyfsat väder. VI passerade  i sundet mot Ulvesund, och höll oss på östsidan om öarna förbi Ljungskile. Det var seglarskola vid Sparreviken. Det såg ut som några hade lite problem med vinden. Tänkte tillbaka på tiden då man satt som segelskolelärare i en lite optimist tillsammans med en unge som var intresserad av allt annat än själva seglingen... 

Solen tilltog. Åt middag på rester av Jans mycket goda grillspett med potatissallad. Hade några korpar som flög omkring och jagade varandra ovanför oss.

Passerade Svanesund, och insåg att vi förutom medvind hade medström. Solig och varmt väder hade det dessutom blivit. Fantastiskt fin kväll. Satt länge och slöpaddlade och bara gled med.

Boel i motljus strax innan Svanesund.

Här insåg vi att vi hade  ordentlig medström.

Hittade efter lite letande en fin lägerplats, med fantastisk utsikt över petrokemin i Stenungsund. I kvällsljus blir det mesta vackert. Såg ett rådjur på ön när vi gick kvällspromenaden. Därför fick den bli lite kortare än vi tänkt oss, ville inte störa för mycket.

Kanadagäss är gott, hävdar Boel. En för övrigt mycket fin lägerplats.

Petrokemin i kvällssolen.

Måndag

Började dagen med ett morgondopp, sommarens första. Friskt! Satte av, med sikte att nå nästa större bro, Skåpesundsbron, innan fikat. Lite snålblåsigt var det. Vi fick dock vända en liten bit, då det visade sig att det inte fanns någon bro där vi hade tänkt passera, utan bara en vägbank. Passerade under en annan bro.

En stor och en liten bro. 

Bestämde oss för kissepaus och fika, strax innan Skåpesundsbron, det var fortfarande lite motvind. Rätt var det var smög sig en militärbåt fram. Den gick otroligt tyst och varken hördes eller syntes förrän den var ganska nära. Skåpesundsbron missade jag att fotografera av någon konstig anledning.

Vi kom ut i en ganska öde Stigfjord. Otroligt så här nära midsommar att det inte är några båtar ute, trots att vädret är förhållandevis bra. (Okej, det blåste lite, men inte så farligt ändå).

Öde Stigfjord.

Till lunchen fick vi lite sällskap, och vi kunde också konstatera att det nya modet bland seglare verkar vara att fara runt med bara focken uppe.

Lunchsällskapet, som dock höll sig med egen lunch.

På väg ut ur Stigfjorden började vi fundera på i vilken måttenhet man anger vattenytans blankhet. Julstämning mäts ju i kiloweise, då borde det finnas något bra mått på hur blankt ett hav kan bli. Just då var det i alla fall maxvärde när vi snirklade oss igenom några mindre passager.

Vi nådde fram till Mollösund, och åkte runt i gästhamnen för att försöka hitta en brygga som det gick att nå från kajaken utan resultat. Hittade till slut en betongsliper där vi kunde komma iland. Handlade lite, åt glass och sträckte på benen. Såg en annan kajakist paddla igenom med bra fart i medvinden. Åt det håll vi kom ifrån alltså.

Mollösund

Mollösund är känt för sin torrfisk. Idag är verksamheten mer symbolisk, men när jag var liten och var här med Pappa, kunde man fortfarande känna doften.

Vinden mojnade inte på kvällen som vi hade trott, tvärtom. Vi hade tänkt fortsätta en timme ungefär, och hitta nåt fint ställe att tälta på. Nu lyckades vi inte så bra med det, så vi siktade på en ö, fick fortsätta till nästa osv. ett tag. Till slut hittade vi denna något udda  tältplats, med Hälleviksstrand i bakgrunden. Lite blött var det, med det var mjukt och lä. Vi fick dela den  med ett svanpar, som dock lämnade oss ifred.

Tisdag

Det var skönt att vakna till lite mindre blåsigt väder. Övervägde länga att morgonbada, men badfegisen vann till slut. Vi fick möte i den morgonmonsunen.

De suddiga fläckarna på bilden kommer från vattendroppar på linsen. Eftersom kameran nu ligger i ett vattentätt hus ligger den framme på fördäck under paddlingen, och blir följaktligen blöt. Så länge man är torr om tröjan går det hyfsat att torka av, om man nu kan släppa allt sådär.

Vi satte till en början kurs ut mot Käringön, men bestämde oss efter en del velande för att åka in till Stocken, där fanns ju chansen att man kunde få tag i wienerbröd till förmiddagsfikat... Tomas flinade när vi förklarade vår nödsituation. 

Efter  fika och lite tjöt och tittande på nya kajaker bar det iväg norrut. Jag tror alltid jag har haft motvind när jag har paddlat mot Gullholmen. Eftersom det  blåste en del, men i övrigt var strålande väder blev det en längre sol-och-badlunch i närheten. Så här i  början av sommaren tar man gärna tillvara varje tillfälle till lite solning.

Gullholmen i motvind

Efter lunchen kom den stora utmaningen när vi skulle förbi Islandsberg, som är känt för sin besvärliga sjö. Det var som på Liseberg, det gick upp och ner och man blev blöt. Men det var nyttigt att få känna på att man klarade av det, och att kajaken inte bar sig konstigt åt. Fast sjön var knepig, eftersom det blir spegelsjöar mot klippan. Man hade koll på vågorna från ett håll, men ibland kom de från helt motsatt håll, vilket gjorde att man ibland surfade in i en mötande våg. Vi smet in i Grundsund för att få en liten andhämtningspaus. Jag var ganska blöt då. Eftersom det var varmt och fint i övrigt hade jag inte tagit på mig jackan.

Bro i Grundsund.

Fortsatte norrut och korsade rännan så att vi kom över på Gåsösidan, för att få lite mer lä. Smet runt Pittleholmen, och letade upp ett skär där vi åt middag och väntade på att vinden skulle mojna. Till slut tröttnade vi på att vänta och tog sikte på Stångehuvud, där det blev berg-  och dalbana igen. Inne på Saltö fjord kom vi i lä, och på insidan av Saltö var havet nästan blankt. Vilka kontraster! 

Hittade en perfekt tältplats på Saltö, där vi igen hade sällskap av får. Dom höll sig dock på avstånd. På Saltö finns gamla gravhögar, som vi klättrade upp och tittade på på kvällen. Det var väl skyltat med information. Här har man uppenbarligen också brutit gatsten, för det låg kvar på några ställen. Fåren hade roat sig med att bygga små barrikader.  Här tog "filmen" slut.

Onsdag

Idag var den dagen när väderrapporterna hela veckan lovat riktigt fint väder. Desto större blev besvikelsen när dom kvällen innan ångrar sig! Får man verkligen göra så? Rapporten löd mulet, fram på eftermiddagen regn. Det visade sig att dom för en gång skull hade alldeles rätt. Gårdagen var en otroligt fin dag, och hade väl egentligen haft det vädret som dom tidigare lovat till idag, men när man har ställt in sig på fint väder känner man sig verkligen lurad.

Det var lite gråmulet när vi gav oss av. Vi tvekade länge om vi skulle gå rännan ut mellan Stora och Lilla Kornö. Eller; jag var lite tveksam eftersom jag var orolig för hur tufft det skulle bli på utsidan. Till slut så åkte vi ändå igenom.

Nu hade vi en lång sträcka över till Bohus Malmö i ganska stor men jämn sjö från sidan. Det var inga problem, men krävde lite extra av koncentration.  Dessutom hade jag behövt vända på kartan, eftersom vi var precis i skarven, men det var inte att tänka på just då. Lite osäker på vart vi skulle. Vi hade tänkt fortsätta på utsidan av Malmön för att ta oss till Smögen, men hamnade lite för långt österut för att vi skulle vilja vända utåt i motvind och motsjö.  Behaglig medvindspaddling på insidan istället. På väg in möts vi stora reklamskyltar på klipporna. Sånt borde vara strängeligen förbjudet!

Passerar linfärjan och går innanför några skär och letar upp en fikaplats, i närheten av ett ställe där vi fikat en gång förut. Styrkta av kaffe och ballerinakex sätter vi kurs mot Smögen. MOTVIND! och motsjö. Jag tröttnar först, och tycker att så kul är det  väl inte i Smögen. Vi kan lika gärna äta pizza på Bohus Malmö.

Vi drar upp kajakerna på jolleseglarnas ramp, och får snabbt en intresserad farbror i sällskap som ställer massor av frågor om kajaker. Vi går en längre promenad för att få sträcka på benen och titta på omgivningen. Kikar genom fönstret på ett gammalt hus som är museum, men stängt.

Väl inne på pizzerian myntas det klassiska begreppet "Fjöl av, du har semestran" när en semesterledig hälsovårdsinspektör äter pizza på en för säsongen nyöppnad restaurang som drivs av en mycket ung säsongsanställd personal där bara en verkar veta vad han gör. Intressant!

 Framåt halv fyra när vi skall till att sätta oss i kajakerna igen börjar det regna, helt enligt väderleksrapporten. Vi bestämmer oss för att fara direkt hem till Elly, och inte tälta i regnet bara för att vara stöniga. Om vi kommer på onsdag kväll istället för torsdag morgon är ju inte hela världen. Och så är det mycket som skall fixas innan midsommar...

Vi sätter kurs in i Åbyfjorden och får drygt en och en halv timmes rolig paddling i medvind och medsjö. Mycket surfande blev det. Och eftersom vi har vinden i ryggen märker vi inte av regnet överhuvud taget.

När vi är framme blir det en snabb urpackning av det nödvändigaste, sedan tar Elly hand om oss på ett utomordentligt sätt (som alltid).