Paddling i storskogen
Onsdag 30/5
Tar bilen till sjön Visten, strax norr om Dömle. Det har
blåst ganska mycket några dagar, men här är det inte så illa. Ser lita
kallt och ruggigt ut, eftersom det mulnade på vägen hem från jobbet. Ser ut
som det skulle kunna bli regn. Kommer iväg och drar ut mot sjön och det som på
kartan heter Doktorsudden. Det står en påle en bit ut från stranden, och på
den sitter en fiskmås. När jag kommer för nära finner han det bäst att fly.
Tar det lite försiktigt eftersom jag inte vet hur sjön ser ut, om det är
mycket stenar och liknande som man bör se upp för. Lite långgrund strand där
jag startar, och verkar vara mycket sand vid stränderna. Lite konstig sjö när
jag rundar udden, kommer in i ett litet vassparti, så det grundar väl upp
lite. Får lite skjuts av medvind och surfar nästan runt udden.
Bakom udden döljer sig ett sommarstugeparadis (ghetto?). Norra stranden fullt med hemmasnickrade bryggor och en och annan båt. Naturen ser väldigt snårig och otillgänglig ut, men det verkar inte vara nåt problem. Den östra stranden kantas av sommarhusen med trädgårdar ner till vattnet. Följer strandkanten och spanar lite.
Kommer så småningom in i början på Dömleälven, som
delvis var mitt mål. Medvind, och medström ger mig bra fart in mot inloppet,
som är en öppning i vassen. Nu kommer jag in i rena storskogen. I början
ligger en hemmabygd husbåt förtöjd, samtidigt som ett träd ligger en bit ut
i vattnet, och allsköns bråte har fastnat på det. Eller är det bävern som börjat
på en fördämning? Det blir lite trångt att ta sig förbi, men det går bra.
Samtidigt inser jag vad otroligt klart vattnet är! Fastän
det är åtminstone 2-2,5 meter djupt, så ser man varenda detalj på botten.
Jag ser det som är, eller har varit, ingången till bäverns håla en bit ner i
älvbrinken. Jag inser också att det är ganska strömt. Funderar på om det
blir problem att ta sig tillbaka…
Glider dock vidare, helt fascinerad av allt man ser på
bottnen. Jag befinner mig i en kajak, mitt ute i storskogen, det är en häftig
känsla. Det är mängder med trädstammar som fallit ner i vattnet, men inga
som ligger så ytligt att det blir något problem för kajaken. Jag svävar fram
över bottnen, med granarna runtomkring, och en fågelsång som ekar i skogen så
som den bara gör på våren. Och myggor!
Kommer så småningom ut i kanten av golfbanan. Glider bara
med och tittar, så det tar ett tag innan någon ser mig. Jag ser tydligt
resultatet av deras misslyckande, i form av golfbollar på älvbottnen.
Bakom nästa krök dyker det upp murade stenkanter, och det
blir grundare. Uppenbarligen har älven använts för transporter tidigare, så
att man har ansett det värt att göra någon form av anläggning. Det smalnar
och blir grundare, så strömmen ökar när jag passerar under vägen. Plötsligt
hör jag ett ”svoosh” och det plumsar framför mig. Får! eller vad det nu
är dom säger. Bäst att vända så att man inte får en golfboll i huvudet…
Strömmen på vägen tillbaka är inga problem, jag kan dock inte lata mig lika mycket. Men det är i alla fall en fantastisk upplevelse att återigen ta sig igenom storskogen. När jag kommer ut i Visten igen, har det mojnat något så det blir inte så jobbig motvind heller. Och inte har det regnat nåt. Tvärtom är det en fantastisk kvällshimmel jag ser, där det spricker upp i guld mellan det gråa molnen. Passerar samma påle med samma (?) fiskmås på. Nu törs han sitta kvar. Nöjd far jag hemåt.