Dag 12 onsdag 14/6 Trollön - ö utanför Strömfoss 20,3 km, 1km på land, 1 sluss
Vaknade 8.15 och kände mej riktigt utsövd. Har varit vaken några gånger under natten och tittat på naturen. Kanske sover jag som allra bäst timmen mellan kl 7 och 8. Samtidigt som jag ger mej iväg vid 10.15 kommer 2 kanadensare inglidande mot mitt läger, men väljer den norra sidan av ön när de får syn på mej.
Otteid syns på långt håll, en stor vit byggnad, och jag är där på knappt en timme. Drar upp kajaken i hamnen och går iväg för att reka. Konstaterar att det inte går att lägga i kajaken vid vägen på andra sidan, det är för brant, men att det går att komma under bron. Går över på den andra vägen och hittar ett ställe där det borde gå att komma i, lite sörjigt bara. Går tillbaka till Otteid, promenaden tar totalt ca en timme. Funderar på att käka lunch innan, men är lite stressad inför lyftet och vill komma vidare. Jag paddlar tillbaka till Gysbu för att gå vägen därifrån, vilket är den kortaste vägen. Här har man tidigare fraktat timmer och det finns en gammal kran kvar. Vägen är ursprungligen gjord för timmertransporterna.
Det går utan problem att lasta kajaken på kärran, och jag tar ett äpple innan jag går iväg. Lösgrus och uppförsbacke med tung långfärdskajak är jobbigt! "It runs in the family" tänker jag om den Olinska envisheten och stretar vidare. På slutet får jag lite nerförsbacke och hela promenaden är avklarad på 35 minuter. Där jag skall sätta i kajaken står en spark ute i vassen och är lite i vägen, men det ordnar sig.
Ett vitt hus i Otteid ger bra vägledning. Kran för timmerflottning.
Äntligen iväg igen, genomsvettig, så det är skönt att det fläktar lite motvind. Vattnet på norska sidan är brungult, till skillnad från det svenska blågröna. Hittills har jag druckit vattnet direkt, vet inte om jag törs det längre. Jag vänder snart söderut igen och har nu passerat den nordligast punkten på resan. Ser ett näs med fina sandstränder en bit framöver och tar sikte på dem för lunch, men hittar snart en närmare strand. Badar! Äter ganska sen lunch och slappar lite i solen.
Drar iväg med vinden i ryggen och medström. Tänk vilken tur jag har, igår paddlade jag norrut mot Lennartsfors i medvind, idag glider jag söderut i medvind. Efter att ha passerat en liten sjö kommer jag in i en trång kanal. Det är som att komma in i en annan värld, helt otroligt fint. Skrämmer upp en fågel med två ungar som drar iväg. Ungarna är otroligt snabba när det springer iväg på vattnet. De drar iväg framför mej förståss och jag försöker hålla undan åt sidan så mycket det går och ta det lugnt, men jag skrämmer dem framför mej. Ungarna dyker och plötsligt kommer en upp ganska nära mej, blir skrämd och drar iväg. Mamman hänger på, men den andra ungen är fortfarande under vattnet någonstans. Vart tog den vägen? Jag känner mej jättehemsk och hoppas att det går bra och mamman återvänder. Lite senare skrämmer jag upp en till fågel med betydligt fler ungar. De har ett i mitt tycke lite smartare beteende, för de drar iväg åt sidan in i vassen och jag passerar på avstånd. Kanske finns det en anledning att hon har så många ungar och den andra bara hade två?
Kanalen ändrar karaktär från vildmark till jordbruksbygd när jag närmar mej Strömsfoss. Framme i Strömsfoss sitter ett anslag på bryggan att man skall ringa slussvakten för slussning. Jag ringer till en något förvånad slussvakt, det visar sig att anslaget kommit upp under dagen. Han väntar in en passagerarbåt om en dryg timme, kan jag vänta tills dess för han har en bit att åka? Jag tycker att det låter OK, köper godis, dricka och glass i den lilla lanthandeln och strosar runt i solen, slänger skräp och fyller vatten. Efter två timmar kommer slussvakten. Får tänka på att jag är i Norge nu...Hade jag vetat detta hade det kanske varit värt att gå förbi, det är inte långt, men jag har ju semester... Slussvakten är ny för säsongen, så han råkar öppna fel luckor i början, men det går bra. Klockan är halv sju när jag kommer vidare. Hade tänkt köra på en bit, men passerar en av de iordningställda tältplatserna som är fin, så jag stannar där.
Kanalbåt vid Strömsfoss.
Dag 13 15/6 torsdag, Ö utanför Strömsfoss - Vanninga badstrand, 35,8 km 4 slussar nedåt
Den trettonde dagen börjar med att jag tappar mina solglasögon när jag skall kliva i kajaken. Upptäcker det när jag är 10 m ut från stranden och vänder tillbaka för att leta, men jag hittar dom inte. Kan inte stå här och leta hela dan, så till slut ger jag upp. Känns som om hela dan är förstörd.
Drar iväg kl 9 för att hinna med Brekke idag och kunna ta landtransporten till Halden i morgon. Lite motvind i början men har bra flyt. Kanalen är omväxlande med bebyggda områden och vildmark, och oftast ganska smal. Möter kanalbåten Turisten två gånger, den som passerade vid Strömsfoss strax efter mej. Dessutom ser jag kanaltillsyningsmannen i sin båt som kör runt. I övrig väldigt stilla.
Vägvisning i kanalen.
Når Brekke efter fyra timmar, alltså kl.13. Ringer slussvakten (hade lagt in hans nummer i Strömsfoss, förutseende!) och får veta att han skall slussa Turisten kl. 13.15 och kan ta mej efteråt. Då hinner jag äta lunch. Pratar med en äldre farbror som väntar på att skjutsa någon som kommer med båten. Han säger bla att vägen mellan Tistedal och Halden som jag skall gå är nedförsbacke, det låter bra.
Slussarna i Brekke är häftiga, de är norra Europas högsta och man skall slussa ned ca 30 m. När jag kör in i slussen slår portarna igen bakom mej med ett mäktigt "Bonk" i stålplåten. Sen låter det "Svoosh" när vattnet släpper taget om tvärbalkarna på porten. Portarna gnisslar och låter, jag kommer att tänka på valsång. Mäktigt att sitta där ensam i kajaken och ha nästan 10 m upptill kanten. Försöker fota, men får inte riktigt med allt.
På toppen av slussen, och i botten.
Efter Brekke går kanalen som i en kanjon, med höga, branta berg på ena sidan. Tar mej in till Tistedal och rekar lite inför morgondagen. Hittar en lämplig båtramp vid paddelklubbens brygga. Dra tillbaka ut till en ö jag sett på vägen in, men jag skrämmer upp en fiskgjuse som verkar ha bo där, så jag väljer att köra vidare. Kör runt längs stranden på sjön och upptäcker hus vid alla bra tältplatser, snart har jag paddlat runt hela sjön... Vänder tillbaka mot en av öarna jag passerade på vägen in. Där har någon satt upp ett vindskydd vid ena änden, och det ser ganska skräpigt ut i övrigt. Väljer att dra vidare, med sikte på en liten strand vid sidan av badplatsen som ser tom och inbjudande ut i kvällssolen. Precis som jag kliver iland kommer en mamma med tre barn gående ner i skogen. Jag pratar lite med mamman som också paddlat. Sätter mej och väntar ut dem, de går väl snart. Äter middag och dricker kaffe och njuter i solen. Vid halv åtta är jag ensam på stranden och klämmer in tältet mellan några träd i kanten. Hoppas jag får en lugn natt, jag ligger nära vägen. Får inte in svensk radio, så jag kan inte lyssna på matchen.
Dag 14 fredag 16/6 Vanninga badstrand - Tjurholmen, 28 km och 5 km på land.
Vaknade vid fyra-tiden, men låg kvar till strax efter fem, det var fortfarande ganska kallt. Får snabbt i mej frukost och packat och sitter i kajaken strax före sex. Vattnet är alldeles spegelblank omkring mej och det ligger ett lätt dis över sjön. Paddlar in mot Tistedal och båtrampen som jag hittade igår. Kajaken är på kärran och lite av lasten omfördelad så att jag är klar att gå vid sju. Tanken är att jag skall göra promenaden innan det blir för varmt och svettigt. Har sett att man kan få båtar transporterade med bil, och har funderat på om det skulle vara värt pengarna.
På väg in mot den lilla kanalen som leder in till Tistedal. Jag var glad att jag inte tältade vid det övergivna båthuset, det verkade som stadens uteliggare hade gjort det.
Det är rätt mycket trafik på morgonen, och jag blir stående länge i en korsning, för jag vill inte vara i vägen, och det tar en stund att passera med en fem m lång, tung kajak. Farbrorn i Brekke hade rätt, jag får snabbt nedförsbacke. I början är det norsk väg med obefintlig vägren och tung trafik. Halvvägs ungefär dyker det upp en cykelbana som jag tacksamt styr in på. På vägen ser jag också varför det inte går att paddla, det ligger ett antal industrier längs strömmen med flera fördämningar. För att underlätta när jag går har jag satt en lina genom öglan i förstäven som jag lägger över axeln och rullar en liten pinne runt som handtag. Då blir inte själva lyftandet av kajaken så jobbigt. Kommer in i de mer centrala delarna av Halden och skall passera ett övergångsställe, känns lite fånigt med kajaken på släp. Upptäcker att jag tappat däcksbagen som jag bara lagt löst i sittbrunnen. Parkerar kajaken utanför ett hus som jag senare såg var polishuset och börjar traska tillbaka. Behöver som tur är inte gå så förfärligt långt innan jag hittar den. Är nere i hamnen till kvart i nio, glatt överraskad över att det gick så lätt. I hamnen är det sjösäkerhetsdagar för skolbarnen så det är en del folk i rörelse. Jag parkerar kajaken på bryggan i närheten där det finns folk som förhoppningsvis ser om nån är där och pillar och går till Statoil och köper kaffe och två Wienerbröd. Sätter mej på bryggan och äter de godaste wienerbröd jag någonsin ätit medan jag väntar på att klockan skall närma sig öppningsdags för butikerna. Jag är otroligt nöjd med mej själv och promenaden gick betydligt lättare än jag trott.
Går gågatan upp mot centrum för att leta efter en sportaffär där jag kan handla nya solglasögon. I ett shoppingcenter hittar jag en, där finns också en öppen ICA där jag handlar lite, mest frukt, men också ytterligare en flaska vatten. Nu har jag större behov av färskvatten. Lägger mej på en bänk utanför sportaffären medan jag väntar på att den skall öppna, är ändå inte först in. Inga solglasögon dock. Hittar en optiker som försöker sälja mej ett par solglasögon där glaset inte riktig passar. Ju mer de framhärdar desto mer tveksam blir jag. Såhär i efterhand undrar jag hur de tänkte: "Dum svensk, vi prövar", eller begrep de helt enkelt inte att det var fel? Har väl gett upp lite när jag hittar ytterligare en optiker som har de solglasögon jag vill ha. Dessa är riktiga. Jag köper också med en snodd så jag kan hänga dom om halsen. Mitt kort går inte att betala med i butiken, så jag får gå till bankomaten. Jag undrar vad de mycket paranta damerna tänker om mej, jag inser att mina byxor inte har varit rena på länge, och tröjan är kanske den snyggaste jag har men inte ren. För ett ögonblick tänker jag att de tror att jag försöker blåsa dem. Men det går bra och jag får mina glasögon. Det är dyrt att vara slarvig!
1900 spänn fattigare men mycket gladare!
Tillbaka till hamnen och nu skall kajaken sjösättas, inte helt lätt när man är ensam, kajaken tung, flytbryggorna i betong höga. Man lär sig dock att bli uppfinningsrik. Kajaken är tömd i akterskottet för promenaden, så jag lägger av den av kärran på mitt fotunderlägg, vrider den så aktern kommer utanför och tippar i den. Liggande på mage packar jag det aktre skottet igen. En äldre dam med barnbarn kommenterar att skall jag ut ensam i denna blåsten? Jag förklarar att jag varit ute ensam ganska länge nu. Blåsten kan hon möjligen ha rätt i att den kan bli ett problem, men det återstår att se i så fall.
När jag paddlar ut från Halden känns det lite som att jag har kommit hem, jag är i saltvatten, resten av sträckan, från Strömstad och nedåt, är kända vatten, jag har gjort lyftet som jag oroat mej för. Nu finns inte så mycket mer att oroa sig för, ja Tjurepanna då förståss... Jag har motvind ut från Halden och väljer att följa den svenska sidan av Idefjorden. Upptäcker att jag i alla fall har medström ut. Efter en stund börjar bågarna på de båda Svinesundsbroarna dyka upp. Jag konstaterat att man har valt samma båge. Jag passerar den gamla bron vid 13-tiden, och går iland på en liten strand vid brofästet och äter lunch. Nu sitter jag här, där HBB-paddlarna startar!
De båda Svinesundsbroarna.
Jag väljer att ta på mej jackan innan jag ger mej iväg igen, det kan bli lite skvättigt kanske. På väg ut ur Idefjorden ser jag ett häftigt strömskval, det blidas branta och toppiga vågor där motvinden möter medströmmen, men bara på den andra sidan av fjorden, jag klarar mej. På väg ut letar jag efter reträttplatser om vinden längre ut skulle visa sig besvärlig. Har funderat över möjligheten att ta mej över till Hvaler och kanske få bättre vindförhållanden där.
Väl ute är vinden inte så farligt, den verkar avta och sjön blir också mindre. Däremot måste jag ha en väldig motström, för jag paddlar och paddlar men kommer ingen vart. Hvaler ligger rätt i motvinden och känns inte längre som ett alternativ, nu är det mest tjurighet som gäller. Det känns som det tar en evighet att passera fyren Kattungen. Men när det väl är gjort släpper det lite, men sjön är konstig och skvimpig. Det flyter mycket skräp i vattnet. Jag bestämmer mig för att följa kusten, och när jag passerat fastlandet börjar jag leta tältplats, och hittar Tjurholmen. Det har tagit fyra timmar från Svinesund och hit, en inte alltför lång sträcka, så farten har inte varit hög. Slår upp tältet strategiskt nära dasset (bäst lä). Kommer ihåg att jag måste dra upp kajaken lite extra nu med tanke på tidvattnet. Jag får sällskap i viken av två ganska små norska motorbåtar, som jag tog för givet att de skulle åka hem på kvällen, men de fäller upp kapellen och övernattar i båtarna.
