Dag 15 Lördag 17/6 Tjurholmen - Klövskär, 22,4 km.
Det är gråmulet och lite kallt på morgonen, jag tar det lugnt men är ändå
iväg till strax efter 10. Tar mej in mot Strömstad i motvinden och
funderar på om jag skall åka in och gå på badhuset och blir lite ren och fräsch,
och kanske få fika på kaffedoppet. Gårdagens wienerbröd har satt sig i minnet!
När jag närmar mig Strömstad tycker jag att det är ovanligt mycket båttrafik,
och jag kommer på att det är lördag. Dessutom är de flesta båtar norska. När jag
funderar över min klädsel samt möjligheten att ta sig in i hamnen och komma
iland bland alla båtar så överger jag planerna. Inte vill jag gå omkring i
Strömstad en lördag barfota, svettig och i underställ och dessutom trängas med
en massa folk. Det får va! Jag kanske kan köpa fikabröd på Daftö eller Rossö
istället.
Packning inför avfärd från Tjurholmen
Kör förbi restaurangen på Furholmen och funderar på om jag skulle unna mig
lunch där istället. När jag har kommit lite för nära inser jag att de inte har
öppnat för säsongen än, alla flaggor och ölreklam till trots. Kör vidare inre
leden. Det har förändrats en del och campingen på Daftö har vuxit, och det är
många båtbryggor fulla med mindre, snabba motorbåtar. Det jag trodde var en
badstrand är nu båtbryggor, så jag kör vidare och hittar en liten egen klippa
strax efter där jag kan äta lunch. Försöker ringa Massen men får inget svar, de
är antagligen ute med båten. Lämnar ett meddelande att jag planerar att
övernatta på Klövskär. När jag passerar Skräppe är båten inte inne. Jag kliver
iland vid affären, som har stängt. Här inne är det vindstilla och tryckande
varmt. Jag fyller på lite vatten, och pratar med än äldre farbror som precis har
köpt sig en kajak och är väldigt nyfiken på var jag har för utrustning osv.
När jag närmar mig klövskär ser jag en båt som jag tycker att jag känner
igen. Där sitter Massen och Inger på en klippa och mår gött i solen. Vi pratar
en stund innan jag paddlar runt hörnet och går iland. Det var kul att se dem!
Massen tog några bilder som han mejlade hem och meddelade min position till
Lasse.
Så här såg jag ut när jag träffade Massen och Inger. Massen
fotade.
När jag kommit runt hörnet och är på väg in till stranden inser jag att jag
borde gått iland på den andra stranden, här är ganska stenigt. Går iland och
lägger mej i solen en stund. Det kommer en liten motorbåt, och efter en stund
några kajaker som är samma sällskap. Jag kör runt kajaken till den andra
stranden och drar upp den ordentligt. Sedan äter jag middag vid stranden där det
är mest lä. Väntar på att de andra skall åka hem. Men de börjar dra i sin
utrustning och skall börja sätta upp tält, så jag går bort och pratar med dem så
att de inte misstycker att jag tältar brevid dem. De är inte jättegott om
tältplats här. Men det är inga problem. De kommer från Tjärnölab och jag pratar
lite extra med en av killarna. Han frågar om jag har paddlat långt, och jag
svara ja. Jag dröjer lite på det innan jag säger att jag har paddlat från
Karlstad. Han bryter lite på engelska och jag funderar på om han vet var
Karlstad ligger, men det gör han det tar bara lite tid innan han fattar. Vi har
bara paddlat från Tjärnö säger han, det tar kanske 20 minuter. Jag berättar att
jag känner Jan och så har vi en gemensam bekant.
Först nu kan jag känna att jag kopplar av ordentligt på resan, kanske för att
det sista svåra lyftet är avklarat. Nu är jag dessutom inne på kända vatten
resten av resan. Det enda orosmoment som finns kvar är ev. Tjurepannan i morgon,
men det oroar inte så mycket. Kanske borde det det? Börjar känna av att resan
närmar sig slutet och jag har funderingar på varför det har gått så fort, har
jag gjort rätt? Har jag haft för bråttom? Oroat mej för mycket? Eller är det en
del av äventyret att inte veta riktigt vad som väntar? Utan det okända är väl
inte äventyret lika stort? Funderar på att jag borde skriva nåt om att paddla
ensam som tjej, det är inte så många tjejer som gjort det (fast jag kan
plötsligt komma på några stycken). Det har onekligen väckt en del uppseende att
jag varit ensam. Hade det varit annorlunda för en kille?
Dag 16 Söndag 18/6 Klövskär - Käften 22 km
Väderprognosen i går kväll spådde 8-13 m/s sydlig vind fram på dagen, något
avtagande på kvällen. Hade mycket fladder i tältduken hela natten. Var uppe vid
fyratiden och kollade vädret, om det skulle vara värt att starta tidigt för att
komma undan blåsten, men kröp tillbaka i sovsäcken igen. Gråmulet och
snålblåsigt. Tog sovmorgon istället och låg kvar fram till halv tio. Var inte
iväg förrän halv tolv, i motvind. Det bygger ganska mycket sjö utanför Klövskär
och jag tänkte att det är väl bra att känna på inför passagen av Tjurepannan.
Fick lite mer lä när jag passerar mellan inre och yttre Arsklövet. Tar mej
framåt långsamt men fint och går innanför vid Resö för att passera ut vid
Havstenssund. Bestämmer mej för att äta lunch vid en sandstrand som ligger i lä
och i sol på Trossö innan jag börjar den smala motvindspassagen mot Väcker. I
viken vid stranden ligger en båt på svaj, och ett äldre par kommer iland strax
efter att jag påbörjat min lunch. Eftersom jag har placerat mig närmast dasset
(verkar vara en vana) så passerar de mej och vi får en trevlig pratstund. De har
båda paddlat tidigare men har nu övergått till segelbåt. Min grönlandspaddel
väcker som vanligt uppmärksamhet och mannen konstaterat att den måste vara bra i
motvinden. Och det är den ju, fast jag har inte reflekterat så mycket över det.
På väg ut genom rännan vid Havstenssund
Vid kvart över tre är jag iväg igen och tar sats för den smala
motvindspassagen förbi Havstenssund ut mot Väcker och Tjurepannan. Jag har rak
motvind och på väg ut från Havstenssund ökar motvinden och vågorna ju längre ut
jag kommer. På väg ut möter jag en segelbåt, undrar vad dom tänkte. Jag följer
västersidan så lång ut jag kan för att inte komma för nära klipporna. Hade tänkt
ta mig längre ut mot Väcker men inser att det blir väldigt tufft i motvinden. Så
småningom svänger jag lite österut, och då slipper jag motvinden, men nu kommer
den besvärliga sjön. Här finns ingenting som dämpar sjön, vågorna slår rätt in
mot klipporna och skickar tillbaka lika stora vågor åt motsatt håll. Trots att
jag tyckte att jag höll ut långt är jag ändå ganska nära till slut. Detta är det
absolut tuffaste jag varit med om när jag paddlat. Jag är aldrig orolig för att
jag skall välta, men jag sitter på helspänn med full koncentration och försöker
paddla på lugnt och metodiskt. Ibland kommer stora brottsjöar och sköljer över
kajaken. Jag tycker egentligen inte att vågor brukar vara ett problem, jag är
oftast mer orolig för motvinden, för det kan ju inträffa att man faktiskt inte
orkar med, inte klara att ta sig framåt. Nu har jag paddlat en dag i hård
motvind, så jag är otroligt glad att jag har de föregåenden 33 milen i kroppen!
Så småningom når jag fram till Klätten och det lugnar ner sig betydligt. Jag
är blöt både utanpå och innanför. Det har skvätt in en del i halsen, jag har
förstås inte stängt igen jackan ordentligt, och jag har lyckats svälja en del
saltvatten. Jag upptäcker att min vattenflaska har försvunnit. Har lite svårt
att orientera mig först då jag inte har haft tid att läsa kartan, men snart
hittar jag Käften och glider in i den helt stilla viken. Det regnar lätt
upptäcker jag, för det blir små prickar på vattnet. Kliver iland, byter kläder
och sätter snabbt upp tältet. Regnet slutade nog samtidigt som jag klev iland.
När jag fått upp tältet känner jag hur spänningen i kroppen släpper. Jag fryser
och får lite ont i magen. Medan jag fixar till en festmåltid på köttfärssås och
spagetti häller jag i mej nästan en liter sportdryck, och känner mej lite
bättre. Avslutar måltiden med te och digestivekex med hallonsylt.
Precis så här trött och sliten var jag när jag landat på
Käften
Går en promenad på kvällen och konstaterar att det har mojnat betydligt. Jag
får också lite kvällssol. Jag har inte badat någon gång sen jag kom ut i
havet, förklaringen ses nedan. I morgon åker jag till Grebbestad och duschar!
Dag 17 måndag 19/6 Käften - Gåsön 20,3 km
Efter den sedvanliga morgonproceduren är jag i väg till kl. tio som vanligt.
Har en timmas motvindspaddling in till Grebbestad. Fick lägga till vid
Kajakcenters brygga. Går till ICA och handlar två grillade entrecoter,
wienerbröd, frukt och en ny vattenflaska. Köper ett nytt kartfodral hos
Kajakcenter och spanar lite vad de har. Känner inget behov av någon ny
utrustning, jag har inte saknat något, och det mesta av det jag har har fungerat
bra (undantaget att jag bytt kapell, lagat både thermaresten och
luftmadrassen...). Tankar lite mer vatten innan jag far över till gästhamnen och
duschar. Härligt! Har ett rent underställ kvar.
Vid 12.30 är jag iväg igen. Tar en kort etapp i motvinden som hunnit bli
vresig innan jag äter lunch i en liten vik på Otterön. Sen är det bara motvind!
Sur och vresig och från alla håll med kort och skvättig sjö. Provar på att ta
mej längre ut för att kanske få lite bättre vindförhållande och svänger ut på
utsidan Musön, mellan Dannholmen och Lökholmen med sikte på Gluppö. Men
det hjälper inte det minsta. Vinden pressas runt de höga öarna och får fart i de
trånga passagerna. Vinden vrider dessutom runt öarna, så jag är övertygad om att
om jag hade paddlat runt en ö så hade jag haft motvind hela vägen! Det finns
heller inga ställen där jag kan få lite lä för att vila. Tjurigt! men jag är
tjurigare!!
Hoppas på lite lä vid Gluppö, men det är inte mycket bättre där. Lägger mig
tätt intill en klippa och äter ett äpple innan jag fortsätter den sista biten
till Gåsö, där jag vet att det finns en bra tältplats. Det kommer en regnskur
precis när jag satt upp tältet så jag väntar ut den. Jag hinner båda laga och
äta middag ute innan nästa regnskur kommer. Upptäcker att tältet läcker! Alla
sömmar i yttertältet släpper igenom vatten, sen rinner det genom ventilationen i
innertältet rätt ner i fotändan på thermaresten. Tur att jag upptäckte det nu
och slapp vakna i natt av fotbad i dunsäcken. USCH vad dåligt, Fjällräven! Som
tur är kommer bara korta skurar. (Efteråt får jag veta att tråden i sömmarna
sväller när de blir blöta första gången och tätar, numera är tältet tätt. Men
hade Fjällräven informerat om detta hade man enkelt kunna spola tältet med
trädgårdsslangen hemma innan man gav sig iväg...)
Dag 18 tisdag 20/6 Gåsön - Röe 43,5 km
Startade dagen tidigt och var iväg strax före åtta. Hoppas komma en bit innan
vinden blir för besvärlig. Enligt prognosen skall vinden vrida mer mot sydväst
vilket är bättre för mej och det verkar som den redan har gjort det. Det är lite
gråmulet men regnar inte. Sista havregrynsgröten gick åt till frukosten i morse.
Strax utanför Hamburgsund möter jag en tiohuggare, misstänker att det är
militären som ju brukar ro mellan Göteborg och Strömstad. Dom har i alla fall
medvind... Efter ca 40 minuter möter jag den andra båten, och i Hamburgsund låg
ett antal militärbåtar så jag har nog gissat rätt. Kommer ut vid Ulön- Dannemark
men bestämmer mig för att köra vidare, det har bara gått en timme det är lite
för tidigt för att fika. Känns lite sorgligt, hade gärna stannat där lite för
det är så fint.
Skärgården häromkring är bitvis karg, men det finns de som lyckas bygga hus
som ligger skyddat och smälter in i miljön på ett naturligt sätt. Skylten visar
vägen till Jorvik (Hamburgsund), New York (Nya Hamburgsund), Göteborg och Olso.
Det är ju bra med lite skyltning även på havet så att man inte kör fel...
Tar fika en timme senare vid Hällsö där jag hittar en vik i lä, dock inte så
mycket sol. Det börjar bli lite enerverande med blåsten, framförallt ljudet när
det blåser i öronen hela tiden. Kommer på att om jag fäller upp huvan på jackan
så slipper jag ifrån ljudet och då blir motvinden lite mer uthärdlig. Vid fikat
hittar jag en död huggorm, den är otroligt vacker. Mina händer är däremot inte
lika vackra, de börjar bli ordentligt uppblötta. Äter wienerbröd från igår till
kaffet.
Drar envist vidare i motvinden förbi Hunnebostrand. Funderar på vad kusten
håller på att bli. Massor med "stugbyar" där stugorna ligger som apor på
apberget, tätt, tätt packad 40 st likadana på varandra. Är det trevligt? Är det
fint? Stugorna är byggda för att efterlikna sjöbodarna, nån sorts missriktad
skärgårdsromantik? Samtidigt så är det kanske det som får samhällena att
överleva, på några korta sommarveckor skall man förtjäna årets levebröd. Men
reklamskyltar på klipporna borde förbjudas. Strängeligen!!
Liten gullig stuga i Sotenkanalen.
På väg genom Sotenkanalen (se där, ännu en kanal!) letar jag efter ett ställe
att luncha på, men jag hittar inget som riktigt duger, för jag vill ha lä. Jag
fortsätter genom kanalen och siktar på Husholmen strax efter, där borde det gå.
Inser att detta är en av de stora fördelarna med att paddla ensam, den totala
friheten att göra precis som man vill. Hittar jag inte den perfekta lunchplatsen
så paddlar jag vidare tills jag hittar den. Ingen som blir sur och hungrig. På
Husholmen finns den perfekta lunchplatsen, släta hällar i lä, lätt att komma
iland och få upp kajaken, och det blir till och med något stänk sol. Tar
långlunch och plockar fram köket och kokar pasta. Nu måste jag bestämma mej för
vart jag skall idag. Hade funderat på att fortsätt söderut förbi Lysekil om jag
kom fram i tid, men väderprognosen säger fortsatt blåsigt och risk för regn. Jag
bestämmer mig för att tag mig fram till Elly idag och avsluta resan. Känns lite
vemodig. Vad skall jag göra i morgon om jag inte skall paddla? Vad gör "vanliga"
människor en vanlig dag?
Tar mej via Tjuvhålet runt Kungshamn, sen har jag äntligen vinden i ryggen.
Messar Lasse och meddelar beräknad ankomsttid. Senare när jag kommit en bit in i
Åbyfjorden ringer jag Elly och berättar att jag kommer. Det verkar nästan som om
vinden ökar ju längre in i fjorden jag kommer, och jag småsurfar in mot Röe. När
jag närmar mig kajen stå en liten röd prick där och vinkar åt mej! Kliver iland
och avslutar turen kl 17.35, en dag tidigare än beräknat.
Pratar med Lasse på kvällen, Karlsson hade ringt och varit orolig då
prognosen lovat kuling och skit i morgon. Det struntar jag i, i morgon blir det
persedelvård!