Nåväl, Vad gör man inte om man vaknar alldeles för tidigt en lördag, jo man sätter sig naturligtvis på Hälge och tar en tur upp till Touringbutiken i Djurmo Dalarna. Så lördagen den 21:e april vid sjutiden på morgonen så lämnade vi Gassebol för vidare transport till Djurmo. Färden gick via Forshaga, Molkom och Hällefors till Ludvika. En stor varning utdelas för vägen mellan Hällefors och Ludvika. Den är kanon dålig med stora gupp, gropar, spår och dessutom är det dålig beläggning. Sen gör det väl inte saken bättre när temperaturen ligger runt nollan och man anar is i varannan kurva. 

Däremot så är det fin 110-väg efter Ludvika och fram till Borlänge. Sen börjar dom fina vägarna genom Dalarnas böljande landskap. Väl framme i Djurmo så hade dom naturligtvis inte dom i katalogen utvalda handskarna. Ja förresten så hade dom inte pins med Varaderon på heller. Men vad gör det? Man fick ju komma in i värmen och tina upp lite. Och så var man ju bara tvungen att köpa titan mugg och titan bestick, det är ju bara ett måste eller hur? 

Hemresan var mycket trevligare och framför allt varmare. Vägen efter Västerdalälven är alltid lika fin. Efter en burgare till Lars i Floda och lite 95% till Hälge i Nås så fann vi den, dagens behållning. Mellan Nås (vid väg 71) och ner till Fredriksberg (vid väg 245) går det en helt underbar väg med fin beläggning, lugna fina kurvor och underbara omgivningar. Och ungefär mitt på streckan så kommer man till Frösareåsen. Jag misstänker att dom har "fröse" möe där. Det fanns inte en snöflinga varken i Nås eller i Fredriksberg men just i Frösareåsen fanns vintern kvar.

Bild från Frösareåsen 2001-04-21

Sen var resten av vägen hem fin den också över Fredriksberg-Hagfors-Munkfors-Dömle-Appertin-Fryksta och fram till Gassebol. Antalet mil för dagen blev drygt 50 med en snitthastighet av ca 90.72 Km/h. Bensinförbrukningen blev lite hög, ca 0,64 l/mil men det får väl skyllas på det godtagbara snitthastigheten.