Fredag
När vi vaknar på morgonen så regnar det lätt. Vi ligger kvar och gör oss ingen särskild brådska. Jag sätter upp tarpen som jag äntligen får användning för. Så vi äter frukost under där. Mjältön är Sveriges högsta ö med 236 möh. Självklart skall vi upp på toppen, och promenera dit kan vi ju göra även om det regnar. Så vi klär på oss och ger oss ut på stigen mot toppen. På vägen passerar vi Baggviken som vi ratade i gårkväll. På stigen ser vi spår efter bävern som fällt träd. Där ligger en del båtar i viken, och det kan man förstå för det är väldigt skyddat och det finns en vedeldad bastu. Viken har en speciell form, den är nästan helt rund med ett smalt sund in. Lite längre upp ligger en lika rund tjärn som snörts av från havet av landhöjningen.
I förgrunden på bilden ovan ser man en del av de torkställningar där man torkade fiskredskap förr i världen. De finns på väldigt många ställer på öarna runt omkring. Att torka näten var nödvändigt för att de inte skulle ruttna när man hade naturmaterial. Vi fortsätter längs stigen uppåt i långsam takt. När vi är nära så smäller det till ordentligt. Blixten har slagit någonstans i närheten, antagligen på närmsta ö söder om oss. Ljuset och smällen kommer nästan samtidigt, och åskan verkligen mullrar mellan öarna. Vi funderar en stund på om vi verkligen skall till toppen, men fortsätter.
Vi har läst i guiden att man skall hjälpa landhöjningen genom att ta med en sten från stranden och lägga på röset på toppen, så det gör vi förstås. Det sägs ge tur. Sen sitter vi en stund och tittar på utsikten, som vi inte ser jättemycket av, men det är häftigt att se regnskyarna dra förbi. Och ljusnar det inte lite söderut?
Vi går ner igen och väljer att gå rundturen över till andra sidan på ön. Det slutar att regna och vi går en fin och väldigt omväxlande promenad i stenig och blockig urskog och strandnära lövskog. Vi ser tydliga spår efter älgen jag såg igår. När vi närmar oss tältet så börjar det regna lite smått igen, vilket känns väldigt onödigt. Vi sätter oss under tarpen och käkar lunch och dricker kaffe. Vi fyratiden sitter vi i kajakerna igen, då har regnet upphört och vi har kunnat packa ihop grejerna någorlunda torrt. Det är dock fortfarande småmulet när vi drar söderut. På håll ser jag att vattnet ser väldigt oroligt ut på horisonten, men tänker inte så mycket på det.
Vi passerar på utsidan om Norrfällsviken, och här är det bara klappersten. Ogästvänligt, men med sommarstugor uppe i den glesa tallskogen. Vi har medvind, men möter en tilltagande sjö. När vi passerar Ytternäsan så har sjön blivit ganska stor. Vi har nåt som verkar vara gammal dyning in snett bakifrån och mindre medvindsvågor med oss när vi tar sikte på Bönhamn. Här är kusten hög och brant, och vi får också spegelsjö. Detta blir en ganska krävande paddling, men bland det roligaste jag gjort. Den korsande sjön ger stora och oregelbundna toppar som vi glider över med medvinden i ryggen. Jag kan inte låta bli att skratta högt ibland när det plötsligt reser sig en pyramid av korsande vågor framför stäven, eller när sjön snett bakifrån bryter in över mej. Jag vänder mej om och kollar in Boel. Hon syns inte, sen kommer hon plötsligt farande, lyft av en våg med yrande skum. Det ser helt sjukt ut, men jag törs inte släppa paddeln för att fotografera. På denna sträckan finns ingen möjlighet att söka skydd förrän vi kommer till Bönhamn. Med det känns heller aldrig som om det är någon fara, men det kräver koncentration. Och det blir inte särdeles fysisk jobbigt eftersom vi har vinden med oss.
När vi närmar oss Bönhamn ser vi två andra paddlare ute mot Högbonden. De kommer ifatt oss inne i hamnen och vi pratas vid en stund. De rekommenderar oss att fortsätta till Näsviken och campa där. Vi går iland och sträcker lite på oss och fyller på vatten. Jag pratar med en kille på bryggan som frågar om det blåser mycket. "Nä", svara jag, "inte farligt. Men vi hade det ju i ryggen, men det går mycket sjö". Jag inser att de kanske är många som ligger i hamn och betraktar sig som inblåsta. Och när jag tittar mej omkring så blåser det en del inne i hamnen.
Vi fortsätter "runt hörnet" och in mot Näsviken. Först är vi lite vilse, när vi ser campingen vid Barsta, för vi ville inte sova på camping, men sen får jag riktningarna rätt, verkligheten stämmer med kartan och vi svänger in i Näsviken. Vi passerar en fin segelbåt i trä med några grabbar i som ankrat i viken. Här inne är det kav lugnt, en verklig kontrast med den tidigare etappen. Längst in i viken finns en strand och fina ängar att tälta på. Det finns en del hus längs med sidan av viken, och hade inte detta stället stått med i paddelguiden så hade vi nog inte tältat här så nära bebyggelsen.
Vi har blivit ganska blöta båda två, så det hänger snart en del kläder på tork. Boel för att det inte finns ett kapell som håller tätt på Siriusen, och jag för att mitt kapell släpper lite i sömmen. Jag har snålat lite med packningen och har bara ett par långkalsonger, så de hamnar så småningom på tork inne i tältet.
