070625
Såsom traditionen bjuder så hade vi firat midsommar afton nere hos mor I Dalen som är hennes eget namn på sommar stugan vid Åbyfjorden strax norr om Lysekil I Bohuslän. Och i år var det riktigt fullt med bl.a. både Kevin från Uddevalla och Asterix från Holmestrand. Tyvärr fanns det inte riktigt plats för Skåningarna som hade inneburit 4 personer och två ”ganska” stora hundar till, men detta skall vi lösa till nästa år på något vis. Men vad jag skulle komma till var att på söndagen när jag och mor vinkade adjö till alla midsommarfirande så välkomnade vi också Andreas o Sara från som kom upp från Åstorp. Vi hade planerat att ta en liten sväng in i Norge och då passade det ju utmärkt att starta från Dalen för att på måndagen starta turen norrut. Så här lastar Sara o Aste på det sista medan mor o Kalle konfunderat ser på. Sen bar det iväg norr ut med första stopp i Aurskog där Andreas skulle jobba lite eftersom dom hade en fabrik där. Det roliga var att Aurskog bara är en liten rondell när man kör förbi så vi tänkte att det skall väl inte vara några problem att hitta en stor plastpåse fabrik men det visade sig vara ganska så svårt men efter någon halvtimmas irrfärder så hade vi lokaliserat fabriken och Aste kunde börja jobba sedan fick vi en mycket intressant guidning i fabriken.
Nästa stopp i Norge blev en ”Real Turmat” lunch vid forsen i Kongsberg. Och som vanligt så smakade den frystorkade maten underbart när man är rejält hungrig. Just på denna bilden håller Aste o Saras cykel på att välta på grund av löst underlag så det blev lite bråttom plötsligt.
Och en fin ”spegel kyrka” har dom vid forsen också.
Sedan fortsatte västerut i Norge förbi Notodden, Seljord, Dalen och Valle där vi också fick en liten regnskur på oss. Men samtidigt öppnade sig det storslagna Norska västlandet med berg och fjordar så allt var bara fantastiskt ändå.
Sen kom vi fram och fick köra den helt osannolika Suleskarsveien som är så kurvig och go att det skulle vara svårt att cykla på det mest kurviga partierna. Och en hel del snö låg det också kvar här och där.
Och väl framme i Ådneram hittade vi en go camping där vi fick upp tälten innan vi fick oss varsin pilsner och en liten w i den vackra kvällen.
Aste hittade snart ett nät att koppla upp sig emot men tyvärr tyckte också myggorna att det var en fin kväll så det blev ”förstärkt klädsel” under surfandet.
Sedan blev det en frukost i morgonsolen innan det bar vidare mot Lysebottn.
Och skyltarna förvarnar ju om ganska ok mc vägar….
Och som förklaras på skyltarna förklarar så byggdes vägen för att för att underlätta konstruktionen av ett vattenkraftverk. Innan dess så var enda vägen till Lysebottn den över havet.
Sedan kom vi fram till info centret precis innan vägen börjar falla ner mot Lysebottn, här startar också vandringsstigen mot den berömda Kjeraks bolten. Jag, Malin o Morten hade varit precis här några år tidigare men då avstått turen eftersom det skulle vara mellan två och tre timmars vandring fram till bolten och dessutom en höjdskillnad på ca 1500 meter (Den gången blev det istället en helt fantastisk vandring upp till ”Prekkestolen” som också är ett måste, Se bilder 04 eller 05, tror jag). Men nu så tänkte vi att ”ah, va f__n”, så vi lastade av oss lite mc kläder och drog på oss lite lättare klädsel och började gå….
Och efter någon timma så hittade vi en ”Kjeraks bolt” men till slut lyckades vi övertyga skåningen om att den antagligen skulle vara ”lite” större, domhäringa Snapphanarna är ju inte så vana vid höjder i Skåne.
Aste o Sara hittade också lite snöbollskrig på vägen. Vilken kunde behövas för att kyla av oss på den långa och krokiga vandringen.
Så vi fick vandra vidare med fjorden drygt en kilometer nedanför oss där vi gick utefter kanten med en vidunderlig utsikt…..
Sedan kom vi då fram till den riktiga bolten. Där vi hade parkerat cyklarna så hade vi träffat en kille som suktade efter vår mc semester. Han skyllde på frugan att det hade blivit husbil denna resan men att han minsann hade en cykel hemma i garaget. Han så ganska tuff ut och så väl ut att vara en ”fallskärmsjägartyp” i sina bästa år men när vi frågade om bolten så kröp det fram att han inte riktigt vågade gå ut på den. Så vi var lite skeptiska när vi närmade oss Bolmen över ett stort snöfält. Sedan skulle man gå på baksidan om en liten stenkulle på en smal hylla där det var lera o snö i en lagom blandning samtidigt som man visste att det var drygt en kilometers fallhöjd ner till fjorden. Och stående balanserande på ett ben skulle man sedan ta ett långt steg ut på Bolmen som hänger inkilad mellan två bergssidor och där man har ca en kvadratmeter att balansera på. Men först hoppade Andreas ut och såg ganska oberörd ut så sen var det min tur. Jag gav Sara min kamera med en förhoppning om att få återse den om en stund. Vägen ut på Bolmen var helt ok, lite pirrigt men det kändes ganska säkert. Men sedan när jag hade stått där ute o balanserat en stund så skulle jag ju vända mig om för att hoppa tillbaka men det var då jag råkade titta neråt och det var ju inte så jädra smart. Benen förvandlades till överkokt spagetti och hjärnan började fundera på hur mycket man hinner fundera på under en kilometer långt fall… Men jag satte mig på arselet, snurrade ett halvt varv och kröp/hoppade tillbaka till säkrare mark. Så jag förevigades på bild:
Och så även Andreas.
Sedan tog återmarschen ca tre och en halv timma, dels beroende på att det började regna lite vilket gjorde klättringarna ner och upp lite vådliga och Aste fick också lite känningar i ett knä och det underlättar ju inte klättring i berg. Men när vi kom fram till infocentret där vi hade parkerat cyklarna så funderade vi på om det inte vore gôtt att få en hytta till kvällen för att kunna torka blöta kläder. Så vi ringde ner till Lysebottn och fick bokat den sista hyttan.
Och mens vi satt och myste i hyttan så kom det några Tyskar och började slå upp tälten i spöregnet. Men dom började med att tälta in motorcyklarna innan dom slog upp sina minimala sov tält.
Och vi förstår fortfarande inte hur dom kunde trycka in tre stycken jättelika Tyskar fullt mc utrustade i ett minimalt fjälltält.
Men det gjorde inte oss så mycket, vi myste vidare med Real mat och en liten w.
Och som kraftverkskonstruktör så måste man ju föreviga ett löphjul från en peltorturbin som har snurrat några varv.
Sedan åkte vi färja från Lysebottn ut mot Stavanger där vi tankade upp inför….
Ytterligare några färjeturer.
Och efter lite letande i Bergen så hittade vi ett helt ok vandrarhem, det var lite utanför absoluta centrum men det gjorde inte så mycket. Jag hittade en affär i närheten som sålde Guinness och efter några G o en dusch så var vi redo för att inta bryggan. Aste skulle bara kolla lite…..
Sedan på bryggan så stötte vi återigen ihop med den Italienska kocken…. Vi hade redan stött på honom ett antal gånger när vi kom till Bergen och nu stod han bara på Bryggen när vi kom dit. Så vi gick o käkade tillsammans. Det visade sig då att han var kock vid Ferraris hemma bana i norra Italien men att han nu hade tagit ledigt för att puttra runt Europa några månader på sin motorcykel.
Dagen efter packade vi på våra cyklar för att fortsätta norr ut.
Och strax efter Flåm, på den helt underbara Aurlandsveien, så har dom byggt ett härligt dass med glasväggar och en rejäl ”fallhöjd”. Det finns också en liten ”brygga” där man kan gå ut och studera utsikten.
Och för säkerhets skull så finns det ett glas längst ut på bryggan så att man inte ramlar över kanten. Och som Aste o jag sa så skulle det bli en himla go bild på cykeln om man kunde köra ut den längst ut.
Men då får man nog komma tillbaka när det är lite mindre folk.
Sedan fortsatte färden upp över fjällen där det fanns lite snö kvar…..
……Vilket naturligtvis måste förevigas.
Och återigen hittade vi en helt gôr go hytta i ett helt nybyggt område. Gräsmattorna var inte riktigt färdiga men lekparken var klar vilket jag o Aste var tvungna att testa medans Sara tog en dusch.
Och Aste klarade fickparkeringen galant trots att han kanske inte var helt spik n.
Men en jädra fin hytta var det i Laerdal i alla fall.
Sen skulle jag bara ”packa om” lite vilket gladde mina båda kamrater som tyckte att jag hade ”lite” mycket grejor med. Bara för att dom var tvungna att dela på en packväska.
Sen blev det lite mer hånglande…. Jag menar naturligtvis mer färjeåkande.
Och de redan osannolika vyerna blev bara mäktigare och häftigare desto närmare Geiranger vi kom.
Och i Stryn var det dags att fylla på proviant förråden, mest med flytande proviant.
Sen strax innan vägen börjar falla ner mot Geiranger så svängde vi av och sprintade uppför grusvägen med ca 1200 meters stigning upp till Dalsnibba. Och där är ju inte vyerna heller så illa.
Och då Aste skulle ta en bild på Sara på sin cykel så dök det upp en mängd Japaner som tydligen tyckte att en blond Svenska på en cykel precis vid fjällkanten ner mot Geiranger var turen absoluta höjdpunkt. Detta innebar att alla de många många många Japaneserna skulle turas om att stå bredvid Sara på cykeln samtidigt som alla andra fotade unisont.
Bamse trivdes också med utsikten. Hen hade ju inte varit här tidigare men han hade säkert hört historien från Hälge vad fint det var där uppe.
Också var vi ju bara tvungna att kolla om vi kunde kopiera BMW katalogen gör goa bild från tiden då den nya GS’en skulle introduceras.
För utsikten är ju bara så go, och när man dessutom vet att strax skall få färdas utför den slingrande vägen ner till Geiranger så får man ju ståpäls.
Bara några bilder till här uppe….
Sen kom vi ner till Geiranger och hittade den underbara campingen längst nere vid vattnet. A&S hade köpt nytt tält i Stryn och då tar det ju lite extra tid att få upp det första gången. Mitt Hilleberg tog som vanligtunder minuten att få upp. Det är otroligt lätt, liten packvolym, smidigt och snabbt att sätta upp.
Sen var jag som vanligt uppe o gick en morgonpromenad innan dom andra vaknade för att se mig omkring. Och i dom här delarna av Norge så är det ju vackert vart man än tittar.
Sedan var det bara att packa ihop och tacka Norge för denna gången. Och efter drygt 55 mil och sex och en halv timma så fällde vi ut sidostödet hemma på Ekra i Gassebol. Nöjda och glada efter en underbar Norgetur på totalt 197 mil. För exakt rutt, sträckor, tider osv. så se under ”bamselog”.
