Norge 1997

Sommaren 1997 var det kanonväder och dags för den första längre mc-turen. Malin mc-kort och Larseses Tiger var båda nya för året så det var bara att ge sig iväg och se vart man hamnade.

Den 14:e juli startade vi från Gassebol mot Borlänge. Efter att ha passerat Filipstad-Lesjöfors-Ludvika så kom vi fram till Karin och Tomas i Borlänge. En lugn start med ca 25 mil på mätaren. Efter en god middag och en god natts sömn for vi vidare norrut till Clas Olsson i Insjön och vidare över Sälenfjällen. En rundtur över Sollerön i Siljan hanns med också. Efter att ha passerat gränsen så var vi snart framme vid hyttan i Trysil bara för att upptäcka att ett vattenläckage i badrummet gjorde att allt vatten var tvunget att stängas av. Då är det himla bra att ha en svåger som har en identisk hytta ca 100 meter från ens egen (med fungerande vatten).

    Himla bra att ha en "reservhytte" till hands

Det blev i alla fall en ny "drygt 25 mila dag". Efter en mellan dag i Trysil för att fixa lite vattenskador så gick turen vidare upp till Röros. En helt otroligt liten vacker by med mycket roligt att titta på. Turen gick vidare upp i Norge och ut till det tusenårsjubilerande Trondheim.

    Malin testar "sykkel heisen" i Trondheim, utan sykkel

Strax utanför Trondheim fann vi vår tältplats på Flakk camping. Fin campingplats men dåligt med nattsömnen eftersom vi slagit upp tältet ca 10 meter från färjelägret och färjorna fortsatte att gå hela natten. Det blev i alla fall närmare 40 mil på dom Norska vägarna denna dagen, den 17:e juli.Dagen därpå så hade vi väl siktat in på Ålesund eller Bergen och Bergen blev det, eller skulle ha blivit. Vi for nämligen in en hagel och åskskur så kraftig att det låg drivor av hagel i vägen. Med efterföljande regn så blev vi också tämligen genomblöta. Så vi svängde av vägen och fann Oppdahl och en egen liten hytta där vi kunde hänga upp alla blöta kläder. Så den dagen blev det bara 14 mil men det kändes som om det räckte. Dagen efter vaknade vi till klarblå himmel och fortsatte mot Bergen. Vid Gerianger, efter ca 27 mil genom tunnar och med färjor, så fann vi en underbar tältplats precis nere vid vattnet.

    Mycket färjor blir det...        Fin tältplats eller?

Middagen inmundigades på det närbelägna hottellet, bufé tillsammans med sju busslaster Japaner. Gissa om dom vet hur man smiter förbi och sträcker sig. Den 20:e så fortsatte vi dom 35 milen till Bergen över Skivebakken. I bergen hade vi också tur och fann ett inkvarterings rum ett par hundra meter från hamnen. Dom säger att det alltid regnar i Bergen, jag har nu varit i Bergen fyra gånger och det har alltid varit strålande sol och varmt. Jag tror inte dom som säger så har varit där, eller också bor dom där och vet hur det är. Bergen är i alla fall mycket trevligt med hamnen och hamnmagasinen från vikinga- och medeltiden som inrymmer en massa trevliga barer. Vi var naturligtvis också tvungna att prova stadens restauranger, speciellt då dom som kan fisk. Det var på en sådan fiskrestaurang som vi såg "mössmannen".

Vi tjuvlyssnade lite grann när den ensamme mannen berättade för servitrisen att han hade köpt en sån fin mössa till sin dotter som väntade hemma. Han tog också fram mössan för att visa servitrisen. Och den såg verkligen fin ut. Tänk vad hans dotter skulle bli glad för gåvan tänkte vi, servitrisen och säkert han också. Vi satt kvar och avnjöt vår middag samtidigt som "mössmannen" åt klart, betalade och gav sig av. När vi en stund senare skulle betala så såg vi till vår förskräckelse att mössan låg kvar på bordet där han hade suttit tidigare. Servitrisen tog hand om mössan om mannen skulle komma tillbaka senare samtidigt som vi gav oss iväg ut på stan för att se om vi kunde hitta honom och berätta att han glömt mössan vid sitt bord. Så dom kommande timmarna tillbringade vi spanande på stan efter "mössmannen". Vi tyckte att han såg ut som en handelsresande, lite finare, så vi besökte även vestibulen på flera större hotell i Bergen dock utan framgång.

Vi undrar fortfarande ibland hur det gick för honom. Kom han på att han hade glömt mössan på restaurangen eller for han hem glad i hågen bara för att upptäcka att hans fina gåva ej stod att finna i packningen. Vem vet?

    Mycket väntan på färjor blir det......

Den 21:e fortsatte vi i alla fall hemåt men vi hann bara till Björkhem, ca 5 mil från Bergen, innan mörka moln dolde horisonten. Så vi stannade till vi Björkhem, hyrde en robur, köpte några pilsner och en påse ostbågar. Sen satte vi oss och tittade på solnedgången (något regn blev det ju naturligtvis inte). Dagen efter fortsatte vi med den fantastiska klättringen upp från havsnivån och upp till Hardangervidda. Vi besökte också det mycket fina Eidsfjords museet som visar djur och natur från fjällplatån och ner till havet. Tyvärr försvann Malins plånbok någonstans här så vi ficka stanna i Haugastöl för att ringa och spärra kort och så vidare. Sen for vi till närmaste polisstation för att göra en formell förlustanmälan och den fanns i Geilo. Haugastöl var ett kärt återseende, just härifrån startade vi vår underbara cykel tur på "Rallarvegen" ett par år tidigare. Innan dagen var slut så hade vi i alla fall hittat en ny fin tältplats precis vid stranden till Lågen i Numedal, vid Veggli kyrka. Trots alla studiebesök och strul så körde vi ca 30 mil den dagen.

    Här hade vi till och med egn sittgrupp vid tältplatsen

Dagen efter for vi vidare ner till syster och svåger Kajsa och Morten i Holmestrand där vi även träffade pappa Jan.

    Varmt välkomnade till Holmestrand

Dagens etapp blev 14 mil och på kvällen bjöd Kajsa och Morten ut oss på en underbar segeltur ut till Langöya där vi badade och grillade. Dagen efter så tog vi oss dom 22 milen ner till mor i Dalen utanför Lysekil. Efter att ha blivit lite ompysslade så fortsatte vi dagen efter åt olika håll. Malin ner till Göteborg och Jag hem till Gassebol.  Bara 22 mil men vilka underbara mil det är tvärs igenom Dalsland.