HAST '02 (Hälge Artic Sea Tour 2002)
Ja så var det ju så att tôsa skulle uppöver och paddla så jag tänkte att man kan ju hänga på en bit med Hälge och se vart vi hamnar och om inte annat så får jag väl kanske chansen att åka lite cykel på Lofoten eftersom jag på just denna holme hade en jävulusisk backe som så när hade knäck mig för några år sedan då jag trampcyklade uppför den samma, nu skulle jag knäcka backen med en Honda XL1000V mellan bena och ett leende på läpparna.......
Det var väl ungefär grundförytsättningarna för huppigupptäcksfärden, inget planerat men med en liten önskan om att ev se Nordkapp eller så. Så när tjejerna packade kajakerna på bilen för att bege sig till Kråkberget på Lofoten och paddla Artic Sea Kajak Race så bytte jag luften i däcken på Hälge och putsade visiret. Så hade vi 130 mil Rv 45 framför oss norrut. Det gick på ca två dygn med 2 övernattningar.
Här sitter vi och vilar någonstans mellan Frykerud
och Norrland efter tjälknöl och rödtjut.
Problemet var ju bara att dom bara behövde tanka ca var 60:e mil och jag ca var 30:e mil. Inga problem tyckte jag för det var ju bara för mig att gasa på lite innan och sedan tanka snabbt och köra ikapp.... Pyttsan. Ponera att det tar ca 15 minuter för mig att tanka (Inklusive lite dricka, log anteckningar och byte av snus) så hinner dom ca 27.4995 km på den tiden om dom färdas i 110 km/h. Om jag sedan sätter mig på cykeln och kör 160 km/h (och det känns med storskogen skrapandes i fotpinnarna) så måste jag köra ca 87.9925 km eller ca 33 minuter innan jag är ikapp dom. Så egentligen är det ju inte så mycket tid man tjänar på att köra fort eller närmare bestämt nästan ingen tid alls! Men det är ju himla kul!
Här håller dom då på att knöla ner ett helt bohag i
en stackars kajak.
Sen kom vi då fram till Kråkberget och där vi fick frottera oss med ett hundratal andra konstiga människor som var beredda att paddla ut i nollgradigt vatten. Jag för min del önskade lycka till och drog ut på Lofoten och min backe.
Lofoten är alltså helt otroligt, vilka vyer, vilka
vägar vilka......backar.....
Och ända ut till Å kom jag också.
Sen tänkte jag att från Lofoten kan det ju inte vara många mil upp till Nordkapp eller? Så jag startade tidigt på morgonen från Lofoten (Som tur vad så tittade jag inte på kartan så mycket innan) för att hinna upp till Nordkapp på kvällen. Vid en senare kontroll så visade det sig vara ca 93 mil upp till Nordkapp inklusive spöregn dom 50 första milen.
Och renar fanns det ju både här och där men
otrevligt ofta mitt på vägen.
Men jag hann fram 00:45 på natten vilket motsvarar 23:45 i soltid. Och precis när jag hade klivit av Hälge och hunnit ut till klippan så sprack molnen upp och dimman lättade. Det var ganska häftigt att stå nästan så lång norrut man kan komma landvägen och se solen en bra bit över horisonten mitt i natten. En timma senare kom dimman drivandes så att jag hade svårt att hitta tillbaka till cykeln ute på parkeringen.
Kristallklart väder och solen rätt i norr kl 00:00,
häftigt.
Sen var det ju bara att leta upp en bra tältplats och få i sig lite mat. Dagen efter skulle ju börja med den kostsamma och flera mil långa tunneln som leder ut till Nordkapp klippan.
Gud finns! (Han är Norsk
vägplanerare och ritar vägsträckningar i Norge.)
Sen skulle man ju då bara välja väg, det enda man var säker på var att den skulle gå söderut. Så det fick bli en sväng in genom Finland där jag inte varit tidigare. Och sen blev det en mjuk säng och en lång, lång dush i Pajala av alla ställen. (Men "bion i Pajala gav inte den sista färden" som det heter i visan och alla matställen var stängda men en svensk kvällstidning, cola och ostbågar går det med).
Trots GPS och kartor så är vägskyltar bra att
ha ibland.
Sen fortsatte turen söderut. Jag kom på att man kanske skulle svänga över och titta till hyttan i Trysil så det fick bli dagens målsättning: Kör ca 80 mil söderut och ta sedan höger!
Som konstruktör är man ju bara tvungen att
stanna vid läckra broar som denna vid Höga Kusten.
Nu blev det kanske i längsta laget, ca 117 mil men det var ju inga problem. Värre är ju osäkerheten för älgar, björnat, renar och annat otyg som inte har vett att stanna borta från vägen. Men med guds försyn, vinden i nacken och en full måne i bröstet så kom vi fram till Trysil vid 03:30 snåret på morgonen efter att ha kört i ca 18 timmar. Då satt det ganska gôtt med en Tullamoredew och en snabb tinad pizza.
Hemma igen på Ekra efter 519.6 mil på 6 dagar. Garmin
street pilote'n ville ha det till 520.31 mil.
Sista 25 milen från Trysil och hem kändes ju lite avslagna, lite som att gå och handla mjölk typ. Men trots lite ont i häcken och lite allmän värk så han man inte längre än 10 meter från Hälge innan man började längta ut på vägen igen, märkligt.
Nästa gång skall jag nog stanna på Nordkapp en hel dag........