080424
Så var det då dags, efter att ha längtat sedan senhösten förra året då min Norske svåger Morten slängde iväg en fråga om att dra till Irland så hade det värkt i magen av längtan att än en gång få återse den gröna ön. Förra gången, måste varit ’92 eller så, så var vi fem grabbar i våra bästa år som kuskade runt på trampcyklar två underbara veckor i sydvästra Irland i otroligt vackert väder och hade skitkul. Och nu verkade det vara dags igen fast på motorcykel. För man kunde ju bara inte motstå följande inbjudan:
Hei
For at vi skal kunne seile gjennom Irlands grønne landskap, på veg mot en ny kringler og Irlands beste øl før vi begynner å tenke på pensjonspoeng, så får vi planlegge turen tidlig.
Dato: Ca. 30.4 – 4.5. Det er denne perioden Kajsa reiser over med koret, for å synge rundt i Belfasts gater, og som vi har barne- og hundevakt. Foreslår at vi tar ferge i weekenden føre, f.eks lørdag 26.4 – Med retur ca. søndag 5.4 (Gøteborg, Bergen, Stavanger?). Det er sikkert billig med båt også i denne perioden.
Kajsa har høyst sannsynlig mulighet for å få billige rom til oss på sin kor-tur, men vi kan jo diskutere om vi også skulle se på noen alternativer. De blir i Dublin hele tiden, men jeg vil gjerne også se mer av Irland, og er litt usikker på avstander, og om Dublin er et godt utgangspunkt.
Har du noen forslag?
Hei Olav – Er det liv i deg – Er du med på vårtur. Har sjekket opp, og ser at Firestone faktisk lager sine tennplugger på Irland, så her er det tennplugger i hver havn..?
Mvh
/Morten
Eller hur….
Så det var bara att tacka ja och börja planera. Tyvärr har ju DFDS slutat att trafikera England från Sverige så vi började planera för att åka Bergen-Newcastle men med tanke på att bara Gassebol-Bergen säkert skulle bli en tvådagarstur med risk för snökaos på Hardangervidda vilket skulle kunna innebära en omväg kring södra Norge och en dag till så bestämde vi oss för att undersöka andra vägar. Och av en ren tillfällighet så fick vi nys om att DFDS-Torline kör RoRo fartyg, dvs nyttosjöfart, mellan Göteborg och Immingham ett par gånger per dygn och att det fanns chans att få åka med så började vi kolla det alternativet. Och det visade sig att dom tog med både bilar och motorcyklar på dessa turer och dessutom till en lägre kostnad än vad de stora färjorna kostade förr och då ingick dessutom all mat. Så vi bokade och hoppades på att allt skulle funka.
Så torsdagen den 24 april så sammanstrålade vi på ”Stigs Center” strax norr om Göteborg. Jag, Malin och Morten, den sistnämnde stolt som en tupp över sin nya BMW F800GS. Och att han var stolt kan man förstå, det verkar vara en riktig kanoncykel, enda felet är väl att stackars Morten fick betala ca 50% mer för den i Norge än i Sverige men det är ju smällar man får ta.
Så här sitter vi o myser efter en snabb burgare, detta eftersom vi ju inte visste riktigt hur maten skulle vara på båten. Det kanske bara skulle vara skorpor o vatten…….
Här står vi och väntar på att dom skall lasta på några av dom drygt 300 trailers och långtradare som skulle på innan våra små cyklar fick åka ombord. Vi hade checkat in vid 18 tiden och sedan skulle den gå vid 20 tiden. Men den väntetiden var ju inte speciellt lång, vi längtade ju bara till Irland.
Och efter att ha lastat på cyklarna och spänt fast dom så bar vi upp våra prylar till hytterna, nyckel till hytten fick man genom att lämna passet i pant (Dom kanske trodde att man skulle försöka att smita….). Sedan var det bara att gå upp på däcket och njuta av när fartyget sakta lade ut från kajen i den underbara kvällen.
Och sedan seglade vi sakta ut från Göteborgs hamn med vindsnurrorna som bakgrund.
Och Hytterna var det ju inget fel på. Hytterna var ju större än 4-bädds hytterna på gamla DFDS men bara med två sängar vilket innebar att det fick plats med en soffa och ett rejält bord också. Och dusch & toalett fanns det ju också i varje hytt. En riktig höjdare faktiskt.
Och maten var riktigt bra, det var ju i stort sett samma mat som sjömännen åt och den kock som lagar taskig mat på ett yrkes fartyg blir väl inte gammal ombord. Så det var både frukost, lunch och middag som var riktigt bra, och man fick äta så mycket man ville. Och under övrig tid så var det fri tillgång till ”passagerarmässen” där det fanns frukt, bröd, pålägg, juice, youghurt, mjölk, mussli, bröd, rostat bröd och naturligtvis te och kaffe. Så det gick ju ingen nöd på oss. Och sedan fanns det ett stort ”vardagsrum” med TV som hade full mottagning under hela överfarten…. Dä vette katten hur det gick till, säkert något elektroniskt….
Sedan var var vi då framme i Immingham på den Engelska östkusten kl 02:00 på natten. Det var då vi upptäckte att Malin strålkastare lampa hade pajat. Så vid första bästa mack så fick vi tag på en ny H4 lampa men att byta den… Mitt i natten….. Men efter någon timma så var det fixat och vi drog vidare. Framför oss hade vi ca 40 mil tvärs över England till Holyhead där färjan till Dun Loghair, färjelägret strax söder om Dublin, skulle avgå.
Och strax före 07:00 var vi framme och vi upptäckte då att det skulle avgå en snabbfärja, för övrigt körd av StenaLine, vid 8 tiden så det passade perfekt.
Så istället för tre och en halv timma på en snail färja så var vi i Dun Loghair vid halv tio snåret efter att ha ätit en kanon ”full Irish breakfast” på färjan och dreglat lite i shopen som var full av Guinness prylar.
Sedan hann vi inte långt ner på Irland förrän vägarna började likna dom jag kom ihåg från cykelsadeln för 16 år sedan. Fast dom var ju naturligtvis mycket mer intressanta från mc sadel än trampcykel sadeln. Så här håller Malin på att memorera första riktiga kurvkombinationen. Och den asläckra jackan som hon köpte på Bike i Trollhättan på väg ner till Göteborg från Gassebol pryder ju verkligen sin bärare. Här hade vi också haft våra 20 minuter regn. Resterande vistelse på Irland bestod av några 10 minuters skurar annars var det strålande sol mest hela tiden.
Sedan blev det en förhållandevis tidig afton eftersom vi hade kört sedan ca 02:00 på natten så vid 16 tiden rullade vi in i Killkenny och letade efter ett natthärbärge som Mortens Lonely Planet bok rekommenderade men trots lite letande hittade vi det inte. Men efter en stund hittade vi ett super mysigt B&B i utkanten av stan som vi fick varsina kanonfina rum på. (Det satt en mycket tydlig skylt i badrummet som upplyste om att man inte fick använda skumbad i bubbelbadkaret!). Sedan gick vi ner på stan och åt en supermiddag och släckte törsten med en liten flock Guinness trots att vi befann oss någon kilometer från Kilkenny bryggeriet.
Och efter att ha kört bortåt fjorton timmar och sedan laddat med god mat och några G så var det inga större problem att somna. Och jag brukar ju alltid vakna ett par timmar före alla andra så att jag hinner gå en lång promenad och kanske tvätta cykeln innan dom andra har vaknat blev lite lätt chockad när jag slog upp dom ljusblå och tittade ut. Där stod Morten och tvättade motorcykeln och dessutom hade han varit ute och joggat en tur före det. Ur led är tiden och mitt nya liv var verkligen lite annorlunda….
Och på väg sydväst ut så stannade vi vid en skylt som varslade om en fin vy eller iaf en ö-vy. Men Malin blev mycket besviken när det bara visade sig vara en glipa i grönskan där man kunde se lite vatten men vi andra undrade om hon hade förväntat sig Manhattan.
Det låg ju faktiskt en liten ö ute i floden, med lite fantasi kan man se den…..
Sedan bar det ner till Hook Heads Light House längst ute på södra spetsen av Irland. Och i ett flödande solsken så fick vi gå runt och titta på det fantastiska kustlandskapet.
Där havet har skulpterat berget i tusentals år….
Och Bamse glänste ikapp med solen… (Han visste ju inte här att det skulle bli vår sista långtur tillsammans, det visste ju för övrigt inte jag heller då).
Och efter en underbar dag på cyklarna så kom vi då fram till Kinsale och än en gång skulle Morten finna oss ett bra boställe för natten med sin Lonely Planet guide och nu var den i alla fall ganska nära. Så vi hittade ett perfekt litet pensionat, ganska likt Falty Towers faktiskt, och värden var ganska lik John Cleese. Men lika underbar som alla andra Irländare vi hade träffat hittills så var han otroligt hjälpsam. Han låste grinden till våra motorcyklar och sedan bar han Malins väskor ända upp till vårat rum.
Och efter en snabb dusch och en liten wiskey på rummet så begav vi oss ut på stan för att käka gott. Av värden hade vi fått ett antal bra restaurang rekommendationer så det var bar att välja och vraka. Vi hade ju minst 10 st bra restauranger inom ett par hundra meter från hotellet så det var ingen lång vandring. Och eftersom vi befann oss i ett av Europas bästa fisk och skaldjurs distrikt så bestämde vi oss för att äta något sådant. O jäspalts vad gott det var, men dyrt, Irland är inte direkt något lågprisland men värt varenda cent.
Sedan blev det en lugn promenad genom stan i den underbart vackra kvällen till en annan rekommendation från värden, en av Irlands äldsta pubar där det i stort sett varje kväll var lokala trubadurer eller bara besökare som spelade o sjöng.
Och mycket riktigt, när vi hade trängt oss in i den knôk fulla puben så satt det ett gäng i ett hörn som spelade och sjöng så det var bara att ”fjöla av” och njuta av stämningen.
Och så var jag tillbaka i lite gamla vanor, jag vaknade några timmar före dom andra (Sedan visade det sig ju att Morten lik förbenat varit ute o joggat på morgonen) så gick jag en runda och kollade in hus och andra konstruktioner runt om i staden. Och det här med färgsättning är dom ju inte blyga med på Irland.
Sedan siktade vi väster ut för att komma i läge för ”Ring of Kerry” och de mer bergiga trakterna i sydvästra Irland. Och vilka vyer det blev.
Vackrare och finare bakom varje krök och dessutom gjorde ju vädret att allt framstod som ändå mer fantastiskt.
Så till slut blev man nästan trött på alla otroliga vyer och utsikter, man satt liksom bara kvar på cykeln och njöt.
Och ”Ring of Kerry” är ju bara ett måste, helt otroligt vackert. Här hittade vi också ett bra lunch ställe mitt ut på halvön, där jag äntligen fick min första riktiga ”fish and ships” och den var gôr go. Sedan gick vi åter på Mortens LP guide när vi letade härbärge i Tralee men det gick inte så bra. Ställena hade flyttat eller också fanns det ingen bra mc parkering osv. så vi svängde ut ur stan mot Spa men där fanns det inget så till slut hittade vi ett bra hotell precis i utkanten av Tralee. Och på min morgonpromenad så stod jag o tjôtade med kossorna en stund, eller om det var kvigor, dä vete hundan.
Dagen efter hade vi tänkt att hinna ut till Dingle men vi insåg ganska snart att det skulle bli för mycket så vi drog norr ut istället. Och efter att ha färjat över ”River Shannon” så var vi in bra bit längre norrut på Irlands västkust. Morten hade aldrig hört talas om River Shannon, men Lasse hävdade att det är den mest omsjungna floden. Så vi sjöng "Ol' river Shannon", "Ferry across the Shannon" mfl.
Och sedan tog vi en fika i Kilimer innan vi fortsatte norrut. Vi sprang och letade efter en turistinformation men trots idogt letande så fann vi ingen info, men ett bra fik hittade vi. Och träden blommade i takt med alla fina hus.
Sedan kom vi då fram till ”Cliffs of Moher” som verkligen kan rekommenderas, helt otroliga geologiska formationer. Dessutom en bra utställning och bra restaurang gjorde det hela till ett kanon ställe. Men nu var vi där ca 2 månader före den riktiga turistsäsongen och det var en hel del folk, under högsäsong kan det nog vara ”lite” trångt där. Men det är ett måste om man är i närheten.
Helt otroliga vyer åt alla håll, riktiga ”Ackermann landskap”.
Och vi fick vara riktiga "turister" ett tag (Fast klädda i GoreTex" i värmen).
Sedan hade Morten hittat lite andra intressanta platser i guide böckerna, bl.a. ett stort stenblock som skulle ligga på några stående stenar men den åkte vi förbi några gånger innan vi hittade den, och riktig så fantastisk var den ju kanske inte, men vägen var rolig. Vi åkte igenom den del av Irland som kallas Burren, som består av väldigt mycket sten med ett tunt jordtäcke, massor av sten och stengärdsgårdar. När vi var lite vilse stannade Morten och frågade om jag hade sett nån sten... Men en riktig höjdare var ”Alwee cave” som bestod i dels en fågelfarm med utställning och uppvisning av jaktfalkar och andra fåglar. Kolla in vilka ögon.
Sedan bar det in i en grotta som man fick gå in i med guide ett antal hundra meter. I den hade man också hittat skelett efter björn som dog ett par tusen år sedan. Riktigt intressant.
Sedan skulle vi åka till Kinvara hade vi tänkt men när vi stod o tankade i den lilla hålan Ballyvaughan så såg vi mörka regnmoln svepa in från havet och samtidigt så såg vi ett mysigt hotell på andra sidan gatan så det var bara att springa över och kolla om dom hade rum lediga och det hade dom. Så det blev förfest på hotellrummet med rökt lokal ost och ett lokalt äppelbrännvin, Mead, kryddat med honung och humle. Sedan begav vi oss ut på ”stan”. En tre vägs korsning, 20 hus och ca 4 pubar….. Vi tog den med störst tv skärm eftersom det var semifinal i Uefa cupen samma kväll. Och morgonen därpå vaknade jag just i tid för att hinna ta en lång promenad med kameran innan dom andra vaknade. Havet var ju nära så det fanns gott om fina motiv.
Sedan drog vi till Tullammore och besökte bryggeriet Tullamore Dew där det tyvärr inte bedrevs någon destillation längre utan det var bara utställning och restaurang men trevligt var det. Och i Dublin så hittade vi fram till vårt hotell på O’Connors street. Och sent på kvällen anlände även den Norska kören där Malins syster Kajsa sjunger. Det var ju liksom själva idén med resan, att åka med kören. Och morgonen efter så var vi inbokade på tillsammans med kören på alla deras arrangemang som började med ett studiebesök på ”Old Jameson Distillery” i Dublin.
Där det bl.a. visades varför äldre whiskey är dyrare än yngre. ”Angels share” gör att desto längre whiskyn lagras desto mer plockar dom attans änglarna ut ur tunnorna varför det blir mindre kvar att sälja. Desto mörkare och mindre mängd desto längre lagrat…..
Vi fick också göra en liten provsmakning, med tre sorters irländsk, en skots och en amerikansk (full irish breakfast kallade guiden det). Den som inte hade valt en av de irländska som favorit efteråt blev underkänd och fick göra om turen. Och eftersom det var en kör så blev dom ombedda att sjunga några låtar i receptionen efter avslutad guidning och eftersom alla trodde att vi också tillhörde kören så fick vi också en av de bästa Irish Coffe jag någonsin druckit. Och Kajsa verkar ju njuta av sin också.
Nästa punkt på programmet var ”Pub Crawl” vilket innebar att några lokala trubadurer följde oss på ett gäng pubar där dom spelade, sjöng och berättade om Irländsk musik, instrument och sång och vi andra drack öl. En riktig kanon aktivitet.
Sedan på kvällen bar det iväg till en Katolsk kyrka i utkanten av Dublin där den Norska och en Irländsk kör skulle sjunga för varandra och sedan skulle vi ha lite samkväm i rummet bakom. Och det var en helt otroligt fin konsert där båda körerna sjöng underbart och sedan dessutom gjorde några gemensamma låtar med i stort sett bara jag, Malin och Mårten som publik. Sedan blev det mycket mat, vin och samvaro i sakristian eller vad det nu kallas. Himla trevligt var det i alla fall. Och det hela avslutades med ett löfte om att jag, Malin och Morten skulle ansvara för puben då den Irländska kören återgäldade besöket i Holmestrand runt den 17 maj 2010….
Morgonen efter var det då dags för resans höjdpunkt (Tyckte iaf jag), besöket på St’ James’s Gate, dvs. Guinness bryggeriet. Utställningen och rundvandringen var väl så där, ett måste och bra, men bara en föraning om shoppen… och det kallar jag shop! Innan det hann vi dock med ett stop längst upp där man bjuds på en pint Guinness så färsk den bara kan bli och en vidunderlig utsikt över hela Dublin.
Och har man druckit duktigt i baren kan man ju alltid ta en häst hem….
Så äntligen, Guinness hemma på mammas gata………
Dagen efter var det dags för hemfärd, samma tur tillbaka till England och Immingham. Problemet var att ta sig ut ur Dublin en fredag eftermiddag, 1 kilometer tog ca 45 minuter men vi hade tid så det var ok. Morten hade sidväskorna som gjorde att vi inte kunde snika förbi köerna överallt, men sen kom det bussfiler som räddade oss. Vi behövde vara framme i Immingham kl 8 på morgonen men redan ett 10-15 mil in på land, på gränsen mellan Wales o England så började vi tröttna så vi tänkte att det var ingen idé att vara framme kl 03 på morgonen o sitta där o vänta. Så vi tog in på ett hotell och fick sova mellan 22 och 04. Sedan fortsatte vi mot Immingham vid halv fem snåret, utvilade och med ganska mycket dagsljus, så det var perfekt planerat. Och här lägger vi ut från Immingham. Vi hade tidigare blivit varnade för att det skulle vara kanon bra mat på de Svensk registrerade fartygen och ”lite” sämre på de Danska så vi blev lite skeptiska när vi såg att det var ett Danskt fartyg vi skulle åka med. Men det visade sig att käket ombord var minst lika bra som på det Svenska om inte bättre.
Sedan var det ju rätt gôtt att återse Älvsborgs fästning, hemma igen.
Men en helt otrolig resa hade det varit med underbart sällskap, folk och natur…..
Och med helt otroliga vyer…… Vi kommer tillbaka snart Irland!
