030731-030807
Sen
blev det lite småsvängar hemma omkring typ Göteborg och så innan det var
dags för nästa Norge tur, nu med Malin och svåger Morten.
Ett stopp vid ett berömt hotel, "Dalen" dit rika Engelsmän begav sig
i början på seklet för att jaga.
Vi började med en sväng ner till mor vid Åbyfjorden. Sen blev det syd-västra Norge, Suleskarsveien-Lysbottn-Prekkestolen-Spiterstulen innan vi avslutade med en natt i Trysil och vildmarksmässan i Elverum. Mest fascinerande var nog ”Suleskarsvägen” som leder ut mot ”Lysbottn” och den berömda ”Kjerag bolten”, stenen som sitter fastkilad mellan två bergväggar ca 800 m över havsytan. Vägen ut dit är helt hysteriskt kurvig, smal, backig, superrolig och jobbigt kurvig. Bäst är nog sista biten ner mot Lysbottn där man stöter på en serpetinväg, inuti en tunnel….. Däremot så struntade vi i att gåt ut till själva bolten. Dels så skulle det ta ca 2,5 timmar men dom skulle dessutom ha 60 spänn för att vi skulle parkera cyklarna på parkeringen. Och detta även om vi gick in och fikade på restaurangen. Så då struntade vi i det och åkte ner till havet och brassade eget käk på Trangian.
Liten paus på Suleskarsveien, ett måste efter femtioelva kurvor.
Och vägen ner till Lysbottn var helt hysterisk.
Sen hade vi tur att dom råkade ha ett rum över på ”Prekke stolens vandrarhem”, det ligger helt otroligt vackert och med ca 2 timmar gångväg från ”Prekkestolen. Promenaden upp till Prekke stolen är ganska jobbig men värt varenda svett droppe, väl uppe på krönet har man nästan en kilometer ner till vattnet, lodrätt. Och den som inte får sjögång i magen är nog inte riktigt som han skall vara.
Snygg "bil" parkering vid Prekkestolens vandrarhem.
Och Prekkestolen i sig är ju ganska magpirrande.
Men utsikten är hänförande, tänk bara om det gick att åka cykel ända upp.
Sen hann vi med en liten sväng upp till Spiterstulen, fjällstationen som ligger mitt inne i Joutenheimens fjällmassiv. Där fick vi gasa på lite så att vi skulle hinna till den bokade tre rätters middagen, naturligvis med fönsterbord ut mot glaciären.
Liten mat paus med "Torsk i römme" frystorkat, supergott.
Och mycket färjor blir det....
och vid ett av färjelägren stötte vi på "Dalarnas BMW klubb" eller
nått ditåt.
Och mest förundrade blev nog alla som tittade på Malins tankväska, hon
hävdade att hon befann sig "strax väster om Arvika" (Men trots
kartan över västra Värmland, GPS och lite annan utrustning så lyckades vi
köra fel några gånger.
Sen gick färden vidare under vattenfall och över bergspass.
Detta berg beläget utefter gamla vägen från Flåm över till Aurland, all
busstrafik förbjuden pga kurvorna.
Och några minuter innan middagen så kom vi fram till Spiterstulen fjell
station.
Så
mellan den 31:e juli och den 7:e augusti blev det ca 230 ytterligare underbart
krokiga mil i Norge. Enda incidenten var när jag efter ca 180 mil upptäckte
att Scott oilern inte funkade riktigt, kedjan så snustorr ut. Vid närmare
inspektion visade det sig att vakumslangen släppt från förgasaren varvid
ingen olja nådde kedjan. Lyckades senare pilla tillbaka slangen och sedan
funkade det bra igen, ett tag i alla fall.